Spökskepp i form av små skulpturer/modeller har sänkts i Östersjön och fått förvandlas till vrak. Att jobba med naturen som partner och samskapare tar tid, det vet konstnären Nils Lagergren allt om.
Trakten ser:
Nils Lagergren, Ghost vessels, utställning, 10 juni till 26 augusti, Konstgalleriet på Bruket i Hälleforsnäs.
På Gjutmästarbacken 1 står konstvraken på rad. Varje vrak med sin historia. Ett av de större har till exempel troligen ”undersökts” av en säl.
Nils Lagergren använder material som han ser kan bli bra ”byggstenar” för ett skepp eller båt. Det kan vara en hängränna, som i en av de största modellerna, Vertical Rex. Den har skonats från sänkning (även Lagergrens tålamod verkar ha en gräns) eftersom att en rostfri ränna står för starkt emot tidens tand… Skeppet har istället visats i London – en lyckad långseglats således i fartygets historia. Grundmaterial kan även vara konservburkar eller delar från en bokhylla – ibland väljer Lagergren byggbitar för dess fragila egenskaper.
Jag använder tiden och naturen som medkonstnär för att åldra konstverk som jag tillverkar.
Nils Lagergren
– Jag använder tiden och naturen som medkonstnär för att åldra konstverk som jag tillverkar. [—] Det är inte modeller av skeppsvrak utan det är skeppsvrak eftersom de har varit flytande och fina och sedan har naturen gjort dem till någonting annat, större, säger Nils Lagergren.
Byggandet har gått i arv från farfar till far till son. Det var när Nils såg sätten som skepp byggda av sina släktingar hade åldrats och påverkats som idén föddes till att bejaka sådana processer och låta dem bli en essentiell del av konsten. Nu sänker han skepp i en skärgårdsvik och låter dem ligga på tre meters djup tills att de blivit verkliga vrak. Under tiden och väntan bygger han nya skepp och dokumenterar pågående förfallet av de sänkta med hjälp av undervattensfoton. På fotona verkar vraken verkliga. Skalan och ljuset gör att det är lätt att glömma att det här skapat och delvis styrt. Östersjöns vatten är vackert grönaktigt när vi får följa med, via fotona, ned till vikens botten där blivande vraken vilar. Redan där spöklika och höljda i dimma från undervattensvegetationen.
– Under väntan dyker jag ned och tittar till skeppen och tar bilder på dem, de bilderna av förvandlingen till vrak, som är en lång process, ställer jag också ut, säger Nils Lagergren.
Nils Lagergren har jobbat som film- och tv-producent och med visuella effekter. Han känner alltså väl till bildberättande och hans undervattensfoto är mer som frusna ögonblick med slagsida åt epik än åt lyrik. Kunskap i att förvandla material till att uppfattas som andra, likt Renato Olivares som är scenograf och intresserad av att transformera vardagsföremål och av att se hur tiden satt spår i och på saker, är så klart även praktisk för någon som likt Nils Lagergren har jobbat med visuella effekter. Men mycket i och på vraken är vad det ser ut att vara.
– De fartyg som jag sänkt nu har jag byggt till stora delar med konsrevburkar, tunn plåt som rostar. Det kommer att bli fint. Rosten är viktig, säger Nils Lagergren.
Det kommer att bli fint. Rosten är viktig.
Nils Lagergren
Gunnar Carl Nilsson, med ateljé på bruksområdet, går längre och säger att ”rost är sexigt”. Nilsson, Olivares och Lagergren verkar således dela fascinationen för förfall. Och alla tre har ställt ut i Hälleforsnäs.
