Under den sista dagen av Flens kultur- och litteraturfestival 2021, som sammanföll med vernissage i Konstgalleriet Hälleforsnäs på söndagen den 21 november, kunde man få sig en dos vackert ”rostade” skulpturer och ”stålulliga” verk till livs. Det framfördes också slagverkskulning i ett unikt samarbete av Karin Ericsson Back och Pontus Langendorf.
Trakten ser (och hör):
Vernissage för utställning med Kaarin Bonde Jensen och Gunnar Carl Nilsson. Slagverkskulning med Karin Ericsson Back och Pontus Langendorf (21 november, 2021).
Ett slut och en början samsades alltså i lokalen. Utställningen med verk av Kaarin Bonde Jensen och Gunnar Carl Nilsson varar mellan 21 november och 16 januari. Sista programpunkten på kultur- och litteraturfestivalen lät Backs kraftiga röst och Langendorfs mullrande trummor omsluta Nilssons bastanta rostiga verk men det fanns även finstämda inslag av klockspelande och nästan viskande sång. Rost och röst i skön samklang således.
Gunnar Carl Nilsson berättar att han arbetat med stål som material i 35 år och att han njuter av att gå på en skrot och titta på rost.
– Rost är sexigt, säger han.
Och berättar att ett rosttrögt material som cortenstål är väldigt beständigt men man kan göra det lite skörare genom att inte svetsa det med cortentråd, då rostar fogarna på vanligt sätt.
– Jobbar man med annat stål så blir det tydligt att det har begränsad livslängd. Rost är ståls naturliga sätt att åldras.
Det är verk av tunga namn som visas. De båda konstnärerna har långa cv med en hel del skulpturer i form av offentliga verk och utsmyckningar listade. Samtidigt blir stålet organiskt och nästan rörligt i sitt samspel med Kaarin Bonde Jensens verk av trä och ”stålull”. Det finns en lätthet och en förgänglighet som förstärks i samtalet som pågår.
En längtan tänds att den tidigare Kroumata-medlemmen Pontus Langedorf ska ge klang åt Gunnar Carl Nilssons verk i direkt interaktion med sina slagverksklubbor. Möjligen blasfemiskt men tanken kittlar. Jag brukar gilla det som händer när man framför musik eller poesi i ett galleri. Den här eftermiddagens programpunkt är inget undantag från det. Ju fler konstformer som samspelar ju starkare upplevelse. Ibland. Detta är ett sådant ibland. Som borde bjudas på åtminstone en gång till i detta bruksrum.
Alla bilder i artikeln är tagna av Oksana Verkhola.
