//

Animistisk lo-tech i brukets galleri

Renato Olivares tavlor har tydlig textur som efterliknar olika material och tillagda beståndsdelar utmanar ytan. Det finns något bakom verken som bryter, och ibland river, sig igenom dem. En kontakt med något som ytan inte helt klarar av att dölja, trots stygn och nitar. 

Trakten ser:
Renato Olivares, utställning, Konstgalleriet Hälleforsnäs, 18 februari till 18 mars. 

Tekniken ger känsla av rostig plåt, krackelerad ärgad koppar, corten, aluminium med revor, punktskrift. I kontrast tar mjuka material som liknar halm och träull sig ut i rummet genom tavlornas ”fönster”. 

Renato Olivares vid verket ”The Portal”.

– Jag är egentligen som konstnär väldigt figurativ så det här gör jag för att utmana mig själv. En del av utmaningen är att testa de här nya materialen: saker som jag har haft hemma och saker som jag hittar. Det ska kännas rätt. Det fattades något till den här tavlan ”Samsara”. Då gick jag i fem second hand-butiker innan jag hittade just det jag behövde. Väldigt mycket har också handlat om att hitta en identitet och om att hitta svar på frågor som: Vad vill jag säga? Vem är jag i min konst?, säger Renato Olivares.

Med Hilma af Klint som inspiration söker Olivares sammanhang bortom det ögat kan se och använder konsten, med tydligt materialåterbruk, för att synliggöra sådana sammanhang – laddar med närvaro som ibland är lånad från levande som lämnat vidare.

– Jag tror att saker och ting besjälas. De bär minnen av personer. När några chilenska vänner såg tavlan ”Heritage” sa de ”det där är ju Selk’nam”. Färgerna och materialen stämde med en chilensk stam som utsattes för ett folkmord och därför inte finns kvar, berättar Renato Olivares.

Vi ser rester av en svunnen civilisation. Vår civilisation. Dystopiskt måhända men det finns ett lugn i rummet och att betrakta det som blivit kvar av vårt nu känns inte fullt så skrämmande som det kunde varit. Ibland är nedbrytningsprocess och förfall vackert, det vittnar om tid och tålamod. Kanske ska man kalla det gestaltad patina.

Vi ser nästan som ruinerna av något som har varit förut. Saker har rostat, saker har blivit äldre. Jag finner det vackert.

Renato Olivares

– Vi ser nästan som ruinerna av något som har varit förut. Saker har rostat, saker har blivit äldre. Jag finner det vackert. Det gör att vi ser tiden i det, säger Renato Olivares.

Renato Olivares är utbildad på Kungliga konsthögskolan i Bryssel. Att han jobbat på Stadsteaterns och Dramatens scenografiavdelning ger nycklar till hans materialskicklighet och förmåga att skapa känsla av ett material – av ett annat material. Kanske också till hans blick för hur vardagsföremål kan transformeras, för i och på och bakom tavlorna finns mycket som inte är vad det ser ut att vara: bandage, papper, stolstassar, tändstickor…

Foto: Oksana Verkhola

Den här artikel är skriven med A Perfect Circle i öronen.   

Olivares verk heter också ”Black Hole Sun”.

Erling Persson

Erling Persson är utbildad litteraturvetare, kulturvetare, förlagsredaktör och journalist. Efter 14 år i mediebranschen, till största del som redigerare, redaktör och nattchef, jobbar han nu som bibliotekarie. Han har varit med i Poetry slam-SM 2007 och 2009.