Eva Berglund: Vänortresan

VÄNORTSRESAN

Sommarlov och utlandsvistelse! Sofia och Anna är bästisar. De är bägge 14 år fast Sofia, som är rödhårig och mullig ser äldre ut än Anna, som är smärt och har en blond hästsvans. De vinkar farväl till föräldrarna som står kvar på perrongen tills sista vagnen är utom synhåll. Dessa har aldrig tidigare varit ifrån sin dotter under flera dagar och känner viss spänning. Det är tur att de inte vet vad som händer flickorna framåt kvällningen för då skulle de inte bara känna viss spänning utan olidlig spänning.
Det är första gången som flickorna ska åka utanför Sveriges gränser och de är sprudlande glada och lite pirrigt förväntansfulla. De tillhör en grupp på 14 ungdomar som ska resa till Eskilstunas vänortstad Esbjerg i Danmark. Där ska de bo en vecka, varefter en tonåring från värdfamiljen ska följa med hem till Eskilstuna.

Ungdomarnas reseledare är ett lärarpar i 40-årsåldern, Dagny och Olov. De känns igen utseendemässigt för de brukar vara vakter ibland i matsalen i den skola där Sofias och Annas klass äter lunch. Solen skiner och så fort tåget lämnat perrongen presenterar sig alla. Ung -domarna är alla 14 eller 15 år gamla.

Dagny berättar att gruppen först ska åka till Helsingborg och därifrån färjan över till Helsingör, varifrån de far till Köpenhamn. I huvudstaden ska de bo på ett hotell cirka två kvarter från centralstationen. Sedan de lämnat sina bagage på hotellet ska de gå på Tivoli.
Olov visar gruppbiljetten för konduktören. Ovanligt med kvinnlig konduktör!
Stämningen är god och volymen hög under resan söderut. Sedan de spelat flera parti Skit-gubbe vill Sofia och Anna, som bägge är ”kaffetanter” gå till restaurangvagnen. Helt okej, men de andra stannar kvar.

Sofia och Anna letade sig fram till restaurangvagnen och kände sig som kalvar på grönbete. De njuter av självständigheten och kaffet och de pratar länge om både gruppen , intressanta killar och om sin senaste lärarvikarie. Han såg ut som Adam i ”Bröderna Cartwright.” Visserligen är han snygg, men Anna tycker Little Joe är snyggare, ja faktiskt söt till och med. De dricker påtår, pratar om livet och spekulerar i om ägget eller hönan kom först.
Efter flera koppar kaffe och halvlösta världsproblem går de tillbaka. Det var fem vagnar bort och de försöker gå tillbaka, men sedan de gått igenom fyra vagnar ser de bara räls. Bara räls! Bara räls, för deras vagn är inte kvar och regnet studsar mot rälsen. – Vad ska vi göra?, säger Anna med gråten i halsen. – Det fixar sig säkert! svarar Sofia uppmuntrande och hoppas på att det stämmer.

De sökte upp konduktören. Deras vagn hade kopplats bort för länge sen och snart var de i Malmö. De uppmanades att berätta sin historia för färjepersonalen och att lärarna hade deras biljett. Resan över till Malmö blev gratis och gick bra, men lite nervöst över hur det skulle gå i Köpenhamn. De hade ju väldigt lite kunskap om vistelsen där och endast några få ”krokar” att där hänga upp tillvaron på.

Från hamnen åkte de spårvagn till Centralstationen. Det var inte långt så biljetten var billig.
-Ursäkta! Skulle ni kunna säga namnet på ett hotell cirka två kvarter från Stationen? De hade otrolig tur för konduktören talade svenska men svaret var inte tursamt för där ligger ett 50-tal hotell.

De kom på iden att gruppens tåg från Helsingör kanske inte kommit till Köpenhamn ännu. Så fort de klivit av spårvagnen halvsprang de in på Centralstationen och läste på ankomstskylten; ett tåg från Köpenhamn till plattform 5 . Med lite tur är tåget försenat! Men svårt att hitta plattformen. Som tur var fick de syn på en stationsvärd med skärmmössa. .-Ursäkta! Var är plattform 5? Svaret kom snabbt – 4 kommer före fem och 5 kommer före 6! Det där är plattform 4, med en gest åt vänster och det där är plattform 6 , med en gest åt höger. Pinsamt för det visade sig att Sofia och Anna stod på plattform 5, men inte sett skylten. Tyvärr var Helsingörtåget tomt sånär som på en kvinna som städade.

I Eskilstuna satt samtidigt flickornas föräldrar och grillade och gladdes åt att deras döttrar blivit uttagna till Vänortsutbytet.

På Centralstationen hade Sofia och Anna sett en skylt med ”Politi” och de gick med tunga steg dit. Sedan de två konstaplarna hört deras berättelse lutade sig den tjocka polisen bakåt i sin karmstol och skrattade. -Typiskt svenskar!
När de slutat roa sig på flickornas bekostnad lovade de ringa polislokalen direkt innanför entrén till Tivoli så att poliserna där skulle låta dem gå in avgiftsfritt.

Tivolit låg alldeles intill tågstationen och Sofia och Anna spanade i närheten av entrén efter lärarna , vilka var ovanligt långa. Inne på tivoliområdet var det fullt med folk och alla verkade glada och uppspelta. Uppgivenheten började kännas i bröstet och halsen.

Plötsligt stod hon där, Dagny! Glädjen kunde inte vara större hos vare sig Sofia och Anna eller hos lärarparet. -Vi har inte ringt era föräldrar för vi hoppades och trodde att vi skulle hitta er. Flickorna blev bjudna på stor, smaskig Hamburgare och Fanta. Mätta och mycket belåtna åkte de bland annat Berg.-och dalbana och tjöt av spänningen med farten och de djupa dalarna Alla hade en jättekul kväll på Tivoli och hotellsängarna var sköna med tjocka bolster.

Efter händelserika timmar i Köpenhamn åkte hela gruppen följande dag tåg till Esbjerg, Sommarsolen värmde till och med inne i tågkupén och den här gången avstod Sofia och Anna från fika i restaurangvagnen. Ungdomarna var alla glatt förväntansfulla.
På Esbjerg Centralstation möttes de av värdfamiljens tonåring och förälder. Nu hade de en hel veckas äventyr att se fram emot.

Novell skriven inom ramen för Traktens kursverksamhet. Tillbaka till startsidan för “Trakten skriver.”

Trakten redaktion

Redaktionen jobbar gemensamt under täckmantel av Södermanlands landskapsinsekt strimlusen, i familjen bärfisar ordningen halvvingar.

Skicka in en text/kommentar!

Your email address will not be published.