Kriskulor och digitaliseringsdemoner

Varje vår bjuder Kultur och Utbildning i Region Sörmland in till konferens, vanligen i Länsmuseets fina lokaler i Nyköping. Ifjol blev det förstås ingenting men i år har vi alla lärt oss meeta teamet på zoom. Fredagen den 23 april möttes kommun- och regionfolk, representanter för institutioner som Scenkonst Sörmland och en hel del enskilda kulturutövare. Flera tunga namn från den svenska kulturekonomins parnass var inbokade och resultatet var en upplysande dag.

Först ut var Rani Kasapi, enhetschef på Kulturdepartementet, som drog igenom det nationella läget, hur pengarna fördelas och vilka planer som närmar sig verkställande: En ny biblioteksstrategi är på gång och återstartsutredningen dimper ned i september. Den senare ska ge oss vägar framåt, ut ur krisen. 2020 fördelades 2,6 miljarder till kulturen, i år ser det ut att bli ännu mer. Krispengar och vägen ur pandemin återkom sen under hela dagen. Något som Kasapi tryckte på var departementets och kulturminister Amanda Linds mål att skydda journalisters och kulturutövares frihet, yttrandefriheten är och ska vara ett fundament i svensk kulturpolitik.

Efter en kort frågestund och bensträckare var det dags för Kajsa Ravin, generaldirektör på Kulturrådet. Från hennes myndighet fördelas mycket av kulturpengarna, inte minst till samverkansmodellen, som är själva grunden i regionernas kulturekonomi och skälet till att vi sågs. Ravins departement fördelar en miljard till det fria kulturlivet och 1,5 miljarder till samverkansmodellen. Den senare funkar så att alla regioner får pengar från staten, att dela ut enligt egna mål och planer. Ett kulturprojekt som vill få pengar av sin region bör nå över flera kommungränser och behöver också följa andra riktlinjer. Tanken med modellen är att lägga fördelningen närmare kulturlivet: en sörmländsk kulturförvaltning ska rimligen ha bättre koll på Bettna, Ärla och Marmorbyn än vad man kan skaffa sig på riksnivå.

Kajsa Ravin pekade på att för få deltar i kulturlivet och det lyfts nu fram som ett viktigt mål att nå ut till en bredare publik. Självklart ska kvalitetskrav ändå finnas kvar, liksom demokratiprinciperna som allt vilar på. Den omryktat krisande läsningen (ständigt dessa illitterata män – se SRs Novusundersökning) ska stöttas med ett läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier. Direkta lässtrategier för barn lär, enligt Ravin, inte ingå i deras utbildning och då blir det viktigt att erbjuda möjligheter att inspirera barns läsning.

Sedan tog direktören för Konstnärsnämnden, Anna Söderbäck över. Med en omisskännlig passion för konstnärers villkor berättade hon om nämndens uppdrag, som inkluderar bevakning av de professionella utövarnas trygghetssystem. När en medelårslön för en konstnär ligger kring 115 000 spänn är det lätt att räkna ut hur SGI och a-kassa ser ut. Under pandemin har villkoren allvarligt försämrats men Söderbäck var tydlig med att problemen funnits länge – kulturutövare med enskild firma är de facto underklass. Den “jordskredsförflyttning” mot det digitala som skett under det senaste året gör inte saken bättre. Tvärtom har det blivit ännu svårare att ta betalt, även om man får ut en video eller artikel på webben. Hon avslutade med att spänna blicken i webb-kameran och leverera några glödande meningar om att vi måste värdera kultur högre, måste vara beredda att betala för den.

Efter lunch blev det workshop med Regionens nystartade projekt Sörmländska Kulturtillgångar under ledning av Elin Selig och Marie Anstadius. Det blev gruppdiskussioner och enkäter. Projektets mål är att bygga bättre strukturer inom Sörmland för samverkan mellan myndigheter, institutioner och privata aktörer: med andra ord, att skapa nya och förstärka befintliga infrastrukturer för kulturen.

Hur ska det gå till? Vem får vara med? När händer det?

De har just dragit igång och lovade oss en projektplan i juni. Då lanserar de också blogg och hemsida och längs vägen kommer kulturaktörer att bjudas in att svara på frågor om vad vi som gör och lever kultur känner att vi behöver. Mötesplatser? Digitala frukostträffar? Konsulenter? Residens? Reda pengar? Trakten kommer att bevaka projektet. Sörmland förtjänar bättre kultur och våra konstnärer förtjänar bättre möjligheter att leva och verka. Nu gäller det bara att inte alla målare, författare, skulptörer, dansare, filmare och scenpoeter ger upp innan krismiljarderna tagit slut.

Fakta om kultursamverkansmodellen

Tioårsjubilerande samverkansmodellen kom till för att öka det regionala inflytandet på hur pengarna fördelas. Kulturbesluten ska ligga närmare medborgarna. Med en sammantagen budget i närheten av 1,5 miljarder är detta den svenska kulturekonomins blåval.

Staten styr fortfarande med övergripande mål, kulturen ska vara “en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.”

Regionerna ansöker om pengar med sina kulturplaner, uppdelade på sju områden: