Kölfatatasch mä sörmländska

Kanske dog en av sörmländskans tre huvudgrenar ut 1994, då Tage Blomkvist från Stora Malm gick ur tiden. Sonen Roland minns och vittar om ord, isoleringsmaterial och kommunikationsmönster som fanns där alldeles nyss, men redan känns oändligt långt borta.

Yttrandet fälldes för många år sedan av en arbetskamrat som var född, boende och fostrad i Högsjö. Visserligen är det lilla brukssamhället beläget farligt nära Peter Flacks Närke, men nog var frasen ett prov på det tungomål som av vissa talas på den sörmländska landsbygden. För visst har vi sörmlänningar dialekt, även om vi själva med tanke på närheten till den stora människobyn Stockholm, inte alltid vill erkänna det.

Själv är jag uppväxt på ett litet familjejordbruk i Stora Malms kommun, som sedan 1971 ingår i Katrineholms storkommun. Gården som mina föräldrar arrenderade tillhörde det stora godset Eriksberg, vars vackra barockslott låg två kilometer bort. Mina föräldrar hette Tage och Ruth och var tredje generationen i vår familj att bruka den lilla gården. Jag använder mig av benämningen “familjejordbruk” därför att driften av ett sådant kräver att alla familjemedlemmar drar sitt strå till stacken. Hur tungt det strået är beror på ålder och fysiska förutsättningar. Jag och mina syskon var fyra till antalet och åldersspannet mellan äldst och yngst var 17 år. Detta betydde att mina föräldrar under nästan hela sin tid som lantbrukare hade en hemmavarande son eller dotter, som var hyfsat arbetsför.

Något som var vanligt förr i tiden och så även hos oss var generationsboende. Då jag var barn bodde mina farföräldrar tillsammans med oss. Huset vi bebodde var byggt åren efter andra världskrigets slut, vilket innebar att materialet var sådant som det stora godset kunde uppbringa och som många gånger inte höll första klass. Ytterväggarna till exempel var isolerade med glasull, ett material som såg ut som bomull, men till största delen bestod av små, sylvassa glasskärvor, som kunde variera något i storlek. Glasullen var nog effektiv då den kom på plats, däremot skulle det visa sig att arbetet med isoleringen var i högsta grad hälsovådligt. Byggnadsarbetarna jobbade bokstavligen till de spottade blod.

Huset var tio meter långt och nio meter brett och innehöll fyra inte alltför stora rum, vara två upptogs av farföräldrarna och ett var finrum, där man endast fick vistas vid högtidliga tillfällen. Kvar till mina föräldrar och oss barn fanns vardagsrummet. Trångt så det förslog.

Min far som var händig, löste trångboddheten med att inreda en av fyra relativt rymliga klädkammare på övervåningen. Det blev en förbättring om man bortser från att takhöjden i ena änden endast var en meter.

Jag återvänder till detta med dialekter som det från början var meningen att texten skulle handla om. Från min uppväxt minns jag mina föräldrars sörmländska, en dialekt som jag nu inte hört sedan min far gick ur tiden 1994. Det mest framträdande i deras tal var bokstaven L, som uttalades med tungspetsen långt bak i övergommen. De vokaler som användes mest var utan tvekan Ä i stället för E och Ö i stället för O.

Behändig parlör från västra Sörmland

Nedan följer några av de uttryck som kunde undslippa mina föräldrar och farföräldrar och som jag lagt på minnet. För säkerhets skull kommer en “översättning” sist i texten.

1. Ja ska gå å plöcka vitmöse i en pöse, eller en kasche.
2. Di sa att di inte hade nå rötter inunder logbötten. Men när vi bröt öpp gölve va dä kölfatatasch.
3. Ha du vurti varse att dä långi vurte svalvuli uti?
4. Gå hän, så du inte trillar i dyngränna, görkötte.
5. Tig mä däj, sölsåg!
6. Hant du mä bussen? Nä, ja höllt på å hinna men ja hant inte.
7. Ja hörde att grannkäringa ska sta igen. Ho som redan vuri sta fem gånge långi redan.
8. August, August, hör du inget, eller har du dörra igenner?

Läs också: Med Rolands parlör som grund har vi börjat snickra på en ordlista – vilka ord kan du?

Mina föräldrar var mogen frukt redan då de yxade till mig, som är född 1956 och yngst i syskonskaran. De hade ju då redan övat på tre prototyper innan. Far, född 1909 och mor, född 1911, tillhörde den gamla sortens bönder, som jag betvivlar finns längre, i alla fall här i Sörmland. De skulle aldrig kommit på tanken att säga att de arbetade som bönder – de var bönder, med allt som det innebar. De tjugo mjölkkorna, grisarna, kalvarna och hönsen var deras liv.

Under en period minns jag att vi hade några grissuggor, det vill säga hongrisar som användes för att producera smågrisar. För detta ändamål krävdes även en galt och det hade vi ingen. Därför fick vi varje gång det var dags för betäckning lura in aktuella suggan i en bur av bräder, lasta buren på en vagn och forsla ekipaget till någon granngård där galt fanns att tillgå. Jag förmodar att min far fick betala en mindre språngavgift till ägaren av galten, vilket var rimligt eftersom det inte var gratis att föda upp en egen galt.

Naturligtvis var det nödvändigt att innan besöket hos galten avtala tid med dess innehavare. Jag minns än idag att jag avhörde ett av samtalen min far ringde i ärendet. Han var inte mycket för att kallprata i telefon, utan rabblade vanligen sitt ärende i en enda utandning, varefter han avslutade samtalet så fort som möjligt:

“Jo häj, dä ä Tage i Wallbokvarn å jag skulle villa betäcka e sugga. Går dä bra i möro? Tack ska du ha, häj!”

Snabba puckar och fritt från oväsentligheter! Ja, mina föräldrar var enkla människor med enkla vanor och bägge utan statustänkande, även om min far nog var lite mer utan sådant än mor.

Översättning till så kallat riksmål för er som behöver

1. Jag ska ut och plocka vitmossa i en påse, eller kasse.
2. De sa att de inte hade några råttor under loggolvet, men då vi bröt upp golvet fanns där så många att man kunde ösa dem med kålfat. (Ett kålfat var en flätad korg, med formen av en modern Wookpanna, som oftast användes för kålrötter).
3. Har du märkt hur kallt det blivit redan?
4. Gå inte så nära dyngrännan, för då kan du ramla i, lortgris (eller bråkstake).
5. Sluta tjata, unge!
6. Han du med bussen? Nej, men det var nära.
7. Jag har hört att grannfrun är gravid igen. Hon som redan har fem barn.
8. August! Har du blivit döv, eller har du dörren stängd? (farmor ropar upp mot övervåningen, för att varsko farfar att maten står på bordet).