////

Kulturrådet på Stenön

Hedda Krausz Sjögren.

Vi ses på nätet, det gör alla nuförtiden, men Hedda Krausz Sjögren sitter i Pretoria och jag i Flen. Den här intervjun skulle knappast ha blivit av utan pandemidriven digital mötesteknik. Fast vi enas om att 2020 var året när kaos och kontroll satt i varsin ringhörna och stirrade argt. Hedda är Sveriges kulturråd i Sydafrika sedan 2017 och precis som vi här hemma i Sörmland jobbar hon med karantänregler och inställda evenemang.

– Men jag får tacka coronan för att jag kom hem i somras. När sista repatrieringsflyget gick tyckte ambassadören Cecilia Julin att det var läge för mig och min son att åka hem. Så vi tillbringade juni och juli i vårt sommarboende på Stenön i Valdemaren.

Hedda med den sydafrikanska skådespelaren Stacey Sacks och den svenskjapanska konstnären Hiroko Tsutshimoto vid Valdemaren mellan Flen och Katrineholm.

Huset har Hedda haft i tio år. Att lämna stenhårt utegångsförbud och istället träffa vännerna kring sjön Valdemaren blev en viktig och välbehövlig paus. Det är där hon känner sig hemma och kan hämta kraft. Utan pandemin skulle semestern i Sverige ha blivit mycket kortare. Men nu är hon sedan några månader tillbaka i Sydafrika. Schemat är lika hektiskt som ett vanligt år, kanske mer, men arbetet ger resultat. I början av november tog hon och ambassaden emot ett pris från Svenska institutet för sitt långsiktiga arbete.

– Det är ett viktigt kvitto på att det vi gör fungerar och når fram. Vi arbetar dels med att knyta kontakter mellan Sverige och Sydafrika, det man kallar att internationalisera svensk kultur, dels försöker vi stärka Sydafrikas kultursfär. När pandemin drog igång såg vi att många artister och konstnärer över en natt blev av med stora delen av sina årsinkomster. Europeiska festivaler är viktiga arenor för kulturarbetare här och de ställde in allt.

För att bistå Sveriges och Sydafrikas kulturarbetare drog Hedda och kollegan Sara Chitambo igång Digitally Yours, ett projekt som både sprider hopp hos artister som plötsligt isolerats och ger konkreta möjligheter till inkomster och framträdanden. Upplägget bygger på livesända konserter, framträdanden och paneldiskussioner. Projektet hade inte varit möjligt utan goda samarbeten med aktörer på plats i båda länderna.

Att knyta kontakter, stödja kulturutövande och att hjälpa till att lyfta människors berättelser är något Hedda ägnat stora delar av sin karriär åt. Innan hon blev kulturråd var hon dramatiker med ovanliga metoder och nyskapande idéer. I samarbete med myndigheter och organisationer över hela världen samlade hon in vittnesmål från människor i svåra sitiuationer. Dessa berättelser låg sen till grund för såväl dramatiska verk som för processer där människor med makt fick konfronteras med saker som hänt, erfarenheter bortom excelarkens kolumner och debatternas retoriska figurer. 

– Genom att beslutsfattare ställdes på scen och fick låna ut sin röst blev de nästan gisslantagna och tvungna att tala om mänskliga rättigheter på ett nytt vis.

Hon arbetade bland annat mycket på västra Balkan, efter kriget. Genom projektet Voices, som Hedda startade, kom hennes insatser att nå trettiofem länder, bland annat genom samarbeten med Forum för levande historia och Svenska institutet.

De här erfarenheterna gjorde henne lämpad för tjänsten som det första svenska kulturrådet i Sydafrika, en komplex nation med elva officiella språk. 

– Frågan om språk är otroligt intressant i den sydafrikanska kontexten! Engelskan är dominerande men oavsett bakgrund har de flesta man möter ett annat första språk. Nu finns en stark rörelse för att bredda litteraturen och en del författare ges ut på kanske fem språk. Vi försöker också arbeta med det här, inte minst därför att det finns likheter med Sverige och båda länderna har mycket att lära av varandra. 

Hedda, som tidigare jobbat med att synliggöra romsk kultur, vet hur svårt det kan vara att få tag på litteratur på Sveriges minoritetsspråk. Nu genomförs bland annat ett projekt där Göteborgs litteraturhus kopplas ihop med sydafrikanska Hear My Voice. Även andra insatser görs för att stödja såväl våra minoritetsspråk som andra sydafrikanska språk än engelska och afrikaans.

Språk är förstås också något som påverkar hennes arbete som helhet och blir en utmaning. Det blir ett sätt att respektera människors livssituation, särskilt när man möter någon med trauma eller som levt under svåra förhållanden. Hur ett namn uttalas, eller vilken någons språktillhörighet egentligen är, får stor betydelse.

– Min känslighet, och då menar jag i positiv bemärkelse, har verkligen ökat. Men när det gäller att ta in nya ord har min son, som går i en flerspråkig skola, varit snabbare, han är vice kulturråd på det viset!

Foto: Hein Washefort.

Kulturrådets arbete har förstås också en annan språklig aspekt och det är kontakten med myndighetssvenskan. 

– Många UD-tjänstemän skriver ändå bra tjänstemannaprosa, det kanske man inte tror. Sen är det klart att jag kommer utifrån och har kanske ett annat sätt att uttrycka mig, mer drastiskt. När vi vänder oss utåt har den sydafrikanska kulturen väldigt högt i tak. Sydafrika är den unga demokrati i världen med starkast yttrandefrihet. Även civilsamhället och tryckfriheten har en självklar plats. Titta bara på hur pressen jagat förre presidenten Jacob Zuma och grävt fram hans brott. Sydafrika är på det här viset också ett viktigt land för att det lägger ribban högt för södra Afrika.

Det finns rum för många kulturyttringar hos Hedda Krausz Sjögren, inte minst de sörmländska. En favoritplats är Ulvhälls hällar i Strängnäs, konstparken som öppnades 2018. Under sommaren 2020 visades ett stort samkonstverk av den sydafrikanske konstnärern Rodney Place som med avstamp i Puccinis opera Madame Butterfly gjort en gestaltning i ljudinstallationer och skulpturer, tillsammans med konstnärer och musiker från många länder.

– Ulvhälls hällar är en pärla, jag hjoppas verkligen att de får mer uppmärksamhet! Annars följer jag Flen världsorkester. Ett drömprojekt kunde vara att koppla ihop dem digitalt med det sydafrikanska musikkollektivet Miagi.

Axel Hellby

Skribent, redaktör, lärare och översättare, som sedan hösten 2020 även är Traktens chefredaktör.