Jenny Wistbackas Reflexer fångar, återspeglar och reagerar på olika fenomen i samtiden. Och nu är det jul igen. Vill du också göra en Reflex, eller kanske svara på det Jenny skriver? Hör av dig till redaktionen!
Jultraditioner. De kan som bekant se olika ut. Ibland finns de inte alls. Vad ska finnas på julbordet? Hur mycket pengar ska man lägga på julklappar? Vilket julpynt kan man inte vara utan? Var ska man befinna sig på självaste julafton? Alkohol eller inte alkohol? När ska julgranen pyntas egentligen?
Under ett par år delade jag hus med en man som tyckte julen var fruktansvärd! Så fort julen kom på tal började han sucka och stöna. HÖGT! Julen var bara fylld av massa måsten, tyckte han. Krav, krav, krav. Han gormade på ganska rejält om allt det vidriga kring julen. ”Det kostar bara pengar och folk ska fara och flänga hit och dit.” Stress och press. Han skrockade åt de människor som hade något positivt att säga om julen.
Eftersom jag ibland är en förvånansvärt anpassningsbar människa så sa jag att vi inte behövde bry oss om julen över huvud taget. Det kunde vara en dag, precis som alla andra. Inte en julklapp, inte en sillbit, inget besök, och inget flängande.
Sen kom det fram att han ändå tyckte att hans barn (vuxna och utflugna ur hemmet) och deras respektive, borde komma hem till honom på besök. RUNT jul. Dagen innan kanske… För själva julafton var ju skit, så då behövde de inte komma. Nä, då skulle han sitta och deppa över hur eländig julen var, och livet i allmänhet med för den delen.
Och nog kunde han laga och förbereda en del mat inför barnens besök. Samma maträtter som han lagade varje år, den här tiden. Ett specialbröd ville han baka också. Brödet var efter ett gammalt familjerecept. Bakades alltid kring jul. Det mesta på julbordet, jag menar 23 decemberbordet, var nog efter gamla familjerecept, när jag tänker efter.
Och julmusten! Den kunde man inte vara utan! Det köptes in hur många flaskor som helst. Första flaskan skulle öppnas just då. Dagen FÖRE jul. Inget fuskdrickande innan dess!
Jag föreslog att vi kunde köpa lite godis, men det var det dummaste han hört. Det hade dom aldrig haft förut.
Sen tyckte han det vore kul med ett litet spel också. Varför inte samma spel som de alltid spelat?
Julklappar är naturligtvis bara fånerier. Men någon liten gåva kunde däremot vara riktigt trevligt. Särskilt till de yngre.
Sen fanns det ju lite larviga tomtar och dukar och ljusstakar och grejer som man lika gärna kunde ställa fram. På samma ställe som de stått varje år.
Och precis så blev det. Varje jul… förlåt, varje 23 december, så länge vi delade hus. Exakt likadant. Han styrde och ställde, i minsta detalj.
Men någon jäkla jul, det firade vi aldrig.
