Idag annonserar Försvarsmakten med en vacker skärgårdsbild överst i den stora dagstidningens webbupplaga. Jag ser en röd stuga, eller om det är en fiskebod, på en kobbe. Midsommar, nubbe, blomsterkransar, hångel och knott i skymningen.
Visst är det dit associationerna ska gå?
Eller är det hotet från djupen man ska tänka på? Ubåtar som tyst stiger ur algblomningens mörker? ”Tillsammans säkrar vi fler självständiga dagar”, står det i annonsen. Och nationens fana vajar stolt. Den gula sädens kristna kors på fält av blått vatten. En underton av vi mot dem.
De senaste veckorna har en ettrig men knappast viktig debatt handlat om studenter som viftar med ”fel” flagga. Symboler. Så tomma eller fulla med mening som man själv väljer att göra dem. Kan inte en liten, svensk vimpel få vara med? frågar Alex Schulman, samtidigt som han tar avstånd från kritiken mot andra länders flaggor.
Jag går till litteraturkanon istället – oavsett debatter hit och dit finns det ju en sådan. Och i den ingår Werner Aspenströms dikt ”Den ni väntar passerar inte förstäderna”. Läs om den idag. Visst är den mer aktuell än nånsin?
Som i den klara oktobernatten
när de från norr kommande leoparderna
genombryter horisonten
och man samlas på torgen för att bedja
eller endast för att tyst betrakta.
Varför spärrar ni förstädernas gator?
Den ni väntar passerar inte förstäderna.
Ur boken Snölegend från 1949
Att vara naiv och se vänskap i rabiesjyckens ögon, eller att vara hård och klok och förberedd på den fajt som komma skall. Står valen mellan dessa två alternativ vinner alltid det senare. Men likt Werner A måste jag närma mig frågan med just frågor: varför? Och: hur tänker ni här?
Vad vi behöver är inte upprörda debatter, strider och hård kritik av den andres uselhet utan någon slags ansats till sammanhållning. I brist på ljuv gemenskap gör jag som jag brukar den 6:e juni och lyssnar på Traste Lindéns kvintett, som besjunger nationaldagen så svenskt det bara går, med dragspel och full fart: ”Jag tar bussen in till stan/ nya byxor nya skor/ lite full, lukta gott/ går förbi där du bor”.
