Hon har en bredd som få andra författare ens vågar drömma om. Sara Lövestam skriver succéböcker om grammatik, drabbande romaner om barnlöshet och historiska romaner om rösträttskamp och lesbisk kärlek. Vid sidan av det blir det krönikor om språk, poddar om skrivande och medverkan i radions långkörare Lantzkampen. I höst hinner hon också besöka Nyköping och festivalen LitterArt.
Trakten sätter alltså nästan det kalla redaktionskaffet i vrångstrupen när hon dessutom hinner byta några ord om skrivandet av sina närmare trettio böcker.
Hur är det att skriva en romanserie, jämfört med att skriva en bok med en avslutad berättelse?
– Det beror på vad det är för sorts serie – om den består av någorlunda fristående böcker som mina böcker om Kouplan eller en väldigt sammanhängande historia i flera delar, som Monikaböckerna. Det knepiga med att skriva en serie som hänger ihop är förstås att hålla i huvudet vad som står i första boken när man är inne på den tredje, att ha en övergripande historia som hänger ihop och samtidigt att ge läsaren något slags klimax och avslut för varje del. Men processen är sig ändå ganska lik. Jag planerar och känner efter mycket, gör mängder av research, skriver långsamt, reviderar mitt synopsis under arbetets gång men gör väldigt lite redigering i efterhand.
Hur mycket korsbefruktar dina olika bokprojekt varandra?
– Jag vill ha roligt när jag skriver, och för min del innebär det att skriva på något nytt varje gång, även om jag har mina favoritgenrer i de semihistoriska romanerna och språkböckerna. Dessutom får jag många infall, och skriver jag då på ett par olika böcker samtidigt är det lättare att göra bruk av dem. Ibland blir det faktiskt rena korsbefruktningar, som när jag skrev vuxensagoboken Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik, eller barnboken och grammatikäventyret Allomorferna som planeras komma ut nästa år!
Att undervisa i skrivande, som du gör både som kursledare och på sätt och vis med podden, är det något som förändrar ditt eget skrivande?
– Inte som jag har märkt. Snarare använder jag allt jag lärt mig om skrivande när vi gör podd och skrivkurser. Men det är klart, den utflippade och utlovat terapeutiska skrivkursen som Monika åker på i Bära och brista, den hade jag nog inte skrivit om jag inte varit inspirerad av deltagarna på mina och Mian Lodalens skrivarkurser!
Vad gör du för att koppla bort skrivandet och litteraturen?
– Bygger! Diverse uteplatser och småhus på mitt lantställe på sommaren, och pepparkakshus på vintern. Och bakar och syr, och håller eventuellt på att starta en kör. Dessutom är jag just mitt uppe i en stor bostadsaffär på en vansklig marknad. Det är ett under att jag ens hinner skriva, eller för den delen besöka LitterArt.
Sara Lövestam i urval:
- Tillbaka till henne – historisk roman (som också utspelas i nutid), om rösträttskamp och kärlek.
- Grejen med verb – humoristisk brottarsuccé om grammatik
- Sanning med modifikation – första boken om Kouplan, en papperlös privatdetektiv i jakt på sin egen identitet
- Handbok för språkpoliser – gå en kurs hos Språkpolismyndigheten och bli diplomerad språkpolis, med rätt att terrorisera särskrivare och felsyftare (finns mycket trevligt inläst av Lövestam själv)
- Ljudet av fötter – första delen i romantrilogin om Monika, som följts av Bära och brista samt Nu levande
