Sörmländsk sommar är i bästa fall ekarnas skugga, sjöarnas svalka och lugna dagar på balkongen. Eller i hängmattan. Trakten drar åt det dubbla halvslaget om trädstammen och tar en slurk kall rabarbersaft. Och lyssnar på sommartips från gamla vänner och nya bekanta. Vår nästa gäst är poeten och anarkohaikufantomen Birk Andersson.
Hej Birk! Berätta: hur ser din sommar ut?
– Jag jobbar två veckor till. Sen ska jag göra allt och inget; vandra, slappa, träna, bada, skriva, resa, läsa . . . Jag ska gå en lie-kurs, som dock kostar pengar. Jag gillar att vandra i naturen/skogen och helst under tiden kunna stanna och plocka saker; svamp, björnbär, granskott, fläder.
Om du får tid att ligga i hängmattan och läsa: vad blir det då?
– Jag var med och startade en bokklubb i juni. Den första boken vi ska läsa är Binas historia av Maja Lunde. Jag har kommit halvvägs. Viktig bok!
Berätta om din senaste bok ”Sju sorters haiku”. Du säger själv att det är din sista – varför?
– Jag använder mig mycket av dubbeltydiga ord och talesätt och jag har redan använt de flesta på svenska så det tar längre tid nu att få ihop till en bok. Jag skrev min första bok; ”Anarko Haiku” på fyra månader under 2017 medan ”Sju sorters haiku” tog fyra år.
Jag har fått mycket positiva kommentarer från personer som köpt boken och från publik på uppläsningar. Det är dock svårt att nå ut i ett större sammanhang. Jag kan inte komma på att jag någonsin har läst en haiku-recension i någon större tidning eller sett någon bokmässa göra reklam för en haiku-poet.
Det är åtminstone bättre än nazistpropaganda!
Tranåspolisens utlåtande om Birks anarkohaiku
Men, jag gissar att du inte slutar skriva helt?
Nej, jag har börjat skriva i lite andra genrer och kommer få ytterligare bok utgiven i år; ”natt”, som publiceras av Widegrens förlag i höst. Det är en diktsvit om mina tidigare nattarbeten som kanske kan få lite mer uppmärksamhet av litteraturvärlden.
Jag hörde något om att dina haikus blev godkända av ordningsmakten, en polis som ”godkände” ditt skrivande, hur gick det till?
Jo, förra året var jag med på kulturfestivalen The Fringe i Tranås och på några lyktstolpar satte jag upp några vita klistermärken som jag skrivit haiku-dikter och ”Anarko haiku” på. En kvart senare kom två poliser in på bokmässan, gick direkt till mig och pratade sedan med mig i entrén ett bra tag. Till slut bestämde de sig för att släppa mig. De sa att de inte läste så mycket dikter men att ”det åtminstone var bättre än nazistpropaganda”.
Tack Birk och skön sommar!
Trakten tipsar också om Birks tidigare bidrag i tidskriften!
