Jenny Wistbackas Reflexer fångar, återspeglar och reagerar på olika fenomen i samtiden. Vill du också göra en Reflex, eller kanske svara på det Jenny skriver? Hör av dig till redaktionen!
… i alla fall om man ser till resultatet av min relativt oseriösa undersökning på Facebook, där människor fick möjlighet att berätta vilka ljud som uppskattas, respektive undanbedes.
43 personer deltog i undersökningen. Ett antal som ger viss möjlighet att utforma någon slags statistik. Om än inte helt pålitlig.
Något som står klart efter min grunda forskning är att folk bör tugga med munnen stängd. I alla fall om man vill bidra till en behaglig miljö. Många skriver nämligen att smaskande är det värsta ljud som finns. Även gnissel, som när man gnider bestick mot porslin, är högst opopulärt. Skrapa heller inte med stolen mot golvet. Det gäller helt enkelt att sköta sig vid matbordet.
Pipiga, gnisslande ljud verkar över lag anses obehagliga. Naglar som klöser på en griffeltavla. ”Osmort återkommande gnissel”. Småbarn som skriker. Folk som visslar. Tåg som bromsar in. Gnisslande dörrar. När man plockar något ur frysen som gnider mot is. Ja, isch…
Ljud som anses behagliga är ofta naturrelaterade. Fåglar som kvittrar. Vatten som porlar (ej från vattenkran). Katter som spinner. Vind som susar. Ljudet av regn. Dock får inte myggsurr vara med bland positiva ljud.
Av detta kan man förstå att pip och gnissel är obehagliga för att det smärtar våra kroppar, rent fysiskt. De är inte skapta för att ta emot dessa ljud. Det är en decibel- och formfråga. Många verkar föredra bas-ljud. Till exempel från en el-bas eller rentav de mörkaste tonerna från en kyrko-orgel.
Gällande naturljuden så kan jag inte annat än tänka att vår hörsel, våra kroppar, reagerar positivt för att vi är en del av naturen. Vårt undermedvetna förknippar naturljuden med trygghet och hemmiljö. Vi förstår det tyvärr inte tillräckligt ofta i vår vardag. Men hörseln och själen förstår. Den tar tacksamt emot ljuden av det som vi är en del av. Undantaget myggljud och annat som vi direkt förknippar med klåda, fara och tråkiga minnen.
Det är inte bara myggsurret som ger oss stress och oro. Dörrens ringklocka, ljudet av en timer, maskiner som piper. Ljud som innebär kravfylld prestation anses ofta oskoj.
Men så har vi ljuden som påminner oss om sånt vi tycker om! Surret från en tatueringsmaskin. Tassandet från små hundar. Ljudet när en burk med dryck öppnas. Legorassel. Avlägset ljud från en klyvmaskin. Stickande stickor som slår mot varandra (la jag till själv nu). När någon rör om med en sked i en mugg.
Vi verkar alltså kunna placera in ljuden i kategorierna positivt och negativt utifrån två olika slags huvudpreferenser. De rent tekniska. Och de mer själsmässiga.
Eftersom association och minnen verkar spela stor roll gällande om ett ljud är skönt eller oskönt, så är det lätt att förstå att samma ljud kan för den ene vara något vackert och för den andre ett oljud. Jag tänker till exempel dörrens ringsignal. Och jag kan tänka mig att detsamma gäller ljudet av tassarna från en hund. Inte alla som vill att en hund närmar sig.
Vad lär vi oss då av detta? Hm… Att om du har besök av någon du inte tycker om så ska du smaska med öppen mun, gnissla fram något ur frysen samt lite förstrött dra naglarna över en griffeltavla. Men om du har en gäst som du vill ska trivas, ja då sätter du dig vid kyrkorgeln och spelar några bastoner. Öppnar en burk med läsk och sen klappar du katten så den börjar spinna. Alternativt så beger ni er till en myggfri skog.
Jag avslutar reflexen med ett skämt från Louise Hasselquist, en av deltagarna i undersökningen.
Barnskratt hemma är det vackraste i hela världen.
Såvida inte klockan är 03:00 på natten
…och man inte har några barn.
