Trakten har haft många kreativa tävlingar. Bästa haikun, bästa novellen, bästa temabidraget. Den här gången var konstformen fri och vi fick in både podd och video. Men de skrivande dominerade ändå traven med tävlingsbidrag. Och när juryvåndan bedarrat var det också en novell som satt högst på prispallen, skriven av Lina Pettersson.
Segern ger publicering i Trakten, evig ära samt 1 000 kronor. Så här lyder motiveringen:
”Lina Pettersson vinner med en novell som fångar en högkänslig ung människas kris. Berättelsen är laddad med konflikt, som stegras dem mot en ångestladdad final och Pettersson behärskar också det skruvade slutets ädla konst. Hon har därtill gestaltat såväl tema som huvudkaraktärens förtvivlan med intensitet och närvaro.”
Novellen läser du här. Men en segrare ska förstås också intervjuas:
Vill du berätta lite om novellen?
– Vanligtvis är jag duktig på att komma på berättelser i stunden, men här fick jag fundera extra mycket. Min första tanke var att skriva om en döv pojke men jag insåg efter ett tag att jag inte hade några idéer, så jag fick tänka om. Men idéerna började sedan att strömma fram och jag skrev, även fast det tog sig längre tid och mer ansträngning än jag trott. Att komma på själva storyn var inte särskilt svårt utan det mest utmanande var att skriva så att det logiskt hängde ihop.
Kan du berätta om vem eller vad som inspirerar dig?
– Jag inspireras mycket av Jenny Wistbacka, fast hon kanske inte är en känd ”författare” och för det vill jag tacka henne. Men jag också J.R.R Tolkien och sättet han skriver på. Jag ett stort fan av honom och uppskattar sätter han gestaltar och formulerar sig på. Böcker som vi läser i skolan som oftast är skrivna i 1:a person har gjort mig mer bekväm med att själv skriva på det sättet, vilket också gav mig modet att skriva min novell på det viset.
Vart går du när du behöver tystnad?
– När jag vill ha det tyst eller vara för mig själv är stallet perfekt för mig och jag tror andra kan känna igen sig i det. Men när jag till exempel är i skolan är det bara att låsa in sig på en toalett. Hemma i mitt rum är där jag kan vara i tystnad i mina egna tankar och låta mina idéer och konstnärliga egenskaper lysa. Mitt rum är väl designat efter mig och min personlighet och det ger mig ett ”safe space” att vara i och oftast finns inget ljud där förutom mina smådjur som prasslar.
