Midnattssol, vind och vatten – hur grön är energiproduktionen? I paret Lagerkvist Kuoljoks utställning snurrar, surrar, brummar och brusar källorna och gestaltas så väl vackra som skrämmande. Flera av verken är mjuka men levererar ett hårt budskap.
Artikeln uppdaterad 3/4, publicerad 25/3.
Trakten ser:
Peter och Helena Lagerqvist Kuoljok, utställning, Sound of Power – Strandlös strand 2.0, den 25 mars till 27 maj på Konstgalleriet på Bruket i Hälleforsnäs
Med avstamp i en dikt av den samiske författaren och slöjdaren Paulus Utsi hänger Helena Lagerkvist Kuoljok upp sin textila konst, fast förankrad i hantverk, kring tema liknande Utsis – kolonisationens övergrepp och inverkan på människan. Men hos Helena Lagerkvist Kuoljok handlar det om ett postkolonialistiskt perspektiv – produktionen och transporten av grön och fossilfri el. Tillsammans med Peter Lagerqvist Kuoljok, som har foto, film och ljud som tekniker för sitt konstnärskap, fyller de galleriets 90 kvadratmeter med plats för reflektion kring landets ursprungsbefolkning och alla de brott som Sverige gör och gjort mot samerna.
Det är en tydlig utställning. En med ett ärende och budskap. Och skicklig i det att de båda konstnärerna lyckas göra en så mörk och smutsig historia till njutbar konst. Vi får träda ned i Lule älv och blicka upp mot ytan. Man vill upp. Få luft. Men även luften är ett hot. Ljudet av vindkraft från Europas största vindkraftpark i Markbygden är knappast en smekning, inte heller det kusliga ständiga surrandet från högspänningsledningarna som även de har förändrat bilden av landskapet och livsvillkoren.
– Det finns ett svagt ljud som ligger här bakom, det är ljud som finns i elledningar, ett surrande ljud som är ganska irriterande. [—] Min pacemaker ökar hastigheten när jag går under ledningarna, jag vet att renar inte är jätterförtjusta i att gå under ledningarna, man vill gärna inte bo under dem, men de finns lite överallt, säger Peter Lagerqvist Kuoljok.
Allt känns via ljud i utställningen. Orden klimatsmart, miljövänlig och grön får helt andra klanger efter ett besök i galleriet.
– Människor kallar det grön el jag kallar det död el, eftersom många människor, bland annat i min släkt, och djur dör av den, säger Helena Lagerkvist Kuoljok.
Snarare röd el alltså, som kostat och kostar blod.
– När man bröt upp boplatser fick några samer kompensation för det. När det skulle betalas skatt på kompensationen visade den sig vara 110 procent, berättar Helena Lagerkvist Kuoljok.
Med konstnärernas engagerande berättelser växer verken, blir till något annat än en informationskampanj om smärta, svek och sorg. Vi får motbilder, det blir en lektion i källkritik.
– 1809 förlorade samerna sina rättigheter till sina marker, skattefjäll som de betalat skatt för sedan Gustav Vasa tvingade samerna att betala skatt. [—] Fortfarande pågår den här koloniseringen, den här skövlingen av våra marker. [—] Nu till skillnad från 1809 så talar vi svenska, vi är välutbildade, vi finns som professorer, vi finns som jurister, vi finns som konstvetare, vi finns inom alla kategorier så den här gången kan vi resa oss upp och säga nej, nu kommer vi ut och berättar för människorna, sä här ser det ut i våra marker, så här är det att vara same idag, säger Helena Lagerkvist Kuoljok.
…den här gången kan vi resa oss upp och säga nej, nu kommer vi ut och berättar för människorna, sä här ser det ut i våra marker, så här är det att vara same idag.
Helena Lagerkvist Kuoljok
Det finns alltså de med starka röster som kan berätta på ett sätt som tränger igenom muren av hat som byggs i varje kommentarsfält om ämnen relaterade till resursutvinning eller samer. Och bemöta politiker som tycker att den nya lagen om samiskt medinflytande hindrar utveckling och tillväxt.
– Jag fascineras av den vackra midnattssolen, kombinerat på de här bilderna med de ganska horribla kraftledningarna som ligger här, på den här bilden ser man tre av våra stamledningar, säger Peter Lagerqvist Kuoljok.
Helena Lagerkvist Kuoljok är en av dem som med konsten som röst kan nå ut med berättelser som makten försöker gömma för att de ska glömmas. Peter Lagerqvist Kuoljok ljudsatta foton och filmer kompletterar fint och använder ett försåtligt vackert bildspråk.
Hör och se Mirja Palos version av Paulus Utsis dikt ”Gáttehis gáddi”.
Foto: Oksana Verkhola
