Att trappa ner behöver inte betyda att man gör färre saker. Jannica Lund är formgivaren som lämnade kontor på Götgatan för att spela teater, göra musik, odla sin mat, måla och fotografera. Och så blir det lite formgivning också.
Nu bor hon i Malmköping och det kan tyckas långt från teatrar och scener. Särskilt om man inte gillar videokonferenser på Teams och Meet.
– Zoom har jag i alla fall lärt mig, säger Jannica med ett skratt. Tant anno dazumal vill inte hålla på med datorn i onödan!
Videolänken blev ändå ett viktigt arbetsredskap under pandemin.
– Jag har gjort mycket skådisjobb via Zoom. Hjälpt till vid fortbildning av sjuksköterskor. De kan t.ex. träna på att bemöta cancerpatienter. Då får jag gestalta patienten och de ska prata med mig. Jag har också jobbat med psykologistudenter. Då får jag ett case och improviserar utifrån det.
Att lägga en lugnande hand på patienten går inte via skärmen men det blir ändå bra samtal, där studenterna får en chans att öva sig på en verklig människa. Men egentligen var det en annan teaterinsats som fick mig att kontakta Jannica.
Catharina Nord har gjort research och skrivit föreställningen Förbrukade kvinnor, som skulle spelas på Bruket i Hälleforsnäs i sommar. Tyvärr är den inställd men förhoppningen är att den kan spelas nästa år. Jannica kommer dock att bjuda på en försmak.
– Den 28 maj gör jag ”min” scen på Gammaldags marknad. Pjäsen består av tre scener, en från 1600-talet, en från 1800-talet och en från 1978. Den från 1800-talet handlar om Hanna, som jag spelar. Brukets historia är också kvinnohistoria och det är viktigt att lyfta fram.
Att Jannica har många kreativa järn i ässjan är tydligt och när hon får frågan om vad hon kallar sig skrattar hon igen. Det går inte att sammanfatta med ett ord.
– Formgivning har jag alltid ägnat mig åt och det gör jag fortfarande, sen är sång och skådespel ett annat ben. Men jag målar också, gör smycken, fotograferar. Jag gör alla såna där konstiga jobb som folk inte tycker är jobb.
Hon är med andra ord en klassisk högpresterande människa. En sån som riskerar att jobba för hårt. Vi kommer in på begreppet ”downsizing”.
– Förut hade jag kontor på Götgatan i Stockholm, jobbade och slet och hade stora kunder som jag gjorde formgivning åt. Men jag bara sprang och sprang, det blev rundgång. När jag sen hamnade här i Malmköping var det med insikten om att det finns en annan tillvaro. Nu försöker jag att leva enklare, ställa om till något mer hållbart. Jag odlar mycket av det jag äter och ser till att göra roliga saker. Leva, helt enkelt.
Att leva är att sjunga och göra musik. Det gör Jannica såklart med många olika människor och i olika sammanhang. En viktig kumpan är Michael Stolt, som blev känd med bandet Desperados (som hade en brottarhit på 80-talet med Louise). Nu gör han progressiv rock med The Flower Kings, ett band som är inne på sitt tredje decennium.
– Först körade jag på Michaels soloplatta och vi skrev låtar ihop. Sen blev jag inbjuden att lägga kör på Flower Kings nya album. Tio låtar blev det.
Jannica åkte med på turnén för att vara med som körsångare i Quebec och Montreal.
– När väskan var packad hade jag fortfarande inte riktigt fattat. Haiti, Florida, Kanada. Men det var på riktigt! Först skulle bandet spela på en kryssning, ”Cruise to the Edge”, ihop med massor av progrockgiganter som Marillion och Alan Parsons, då var jag inte med på scen men jag fick följa med på båten.
Det jättelika kryssningsfartyget, en flytande rockfestival, lämnade Florida och seglade till Haiti och Bahamas innan det återvände till solskensstaten. För Jannica blev det ett sätt att upptäcka musikgenren på riktigt.
– Jag har mer lyssnat på skitig garagerock, tre ackord, du vet, inte tänkt att det här är nåt för mig. Men de är imponerande skickliga musiker. Att sen sjunga med dem live, som jag gjorde när vi kom till Kanada, är också svårt. Då betydde erfarenheten från Flen världsorkester mycket!
Det och många års vana av att sjunga och stå på scen gjorde det möjligt att hoppa in fast hon inte repat ihop med bandet. Mer ovan kändes en annan sida av turnélivet.
– Flower Kings är inte så kända här men i USA och inom progrocken är de legender. När vi kom till Montreal var det galet, jag fick skriva massor av autografer och plötsligt haglade vänförfrågningar in på sociala medier från hela världen. Men jag är mer privat där, det funkar lite som min dagbok och jag har bara vänner som jag faktiskt känner.
Nu är hon hemma i Sörmland igen och musicerandet fortsätter hon med.
– Michael och jag ska göra fler saker ihop. Vi släppte förresten en jullåt för ett halvår sen, det kanske är konstigt att ta upp nu? Men jag skriver eget material också. Och så spelar världsorkestern i Rönninge den 5:e och i Eskilstuna den 6:e juni.
Jannica Lund lär fortsätta leva livet, göra kultur av alla slag och ha roligt. Ni träffar henne i Malmköping på Gammeldags marknad den 28 maj.
