///

Finsk färg och form för livets glada sidor

Start

Trakten ser konst
Bra vibrationer, av Mari Rantanen, utställning på Katrineholms konsthall, 2 juni till 6 augusti 2022.

Mari Rantanen började som 19-åring på konstskola i Helsingfors, när hon var 30 år flyttade hon till New York, efter elva år där blev det Stockholm för en tjänst som professor på Kungliga konsthögskolan fram till 2005. Nu delar hon sin tid mellan Stockholm och Tammela. Denna nomad av eget val bestämde sig tidigt för att försöka skapa varma känslor med sin konst, uttrycka det positiva i livet. Utställningens titel Good vibrations/Bra vibrationer är lånad från en bok av förebilden – Mary Heilmann. 

Det är så långt ifrån finskt tungsinne man kan komma. I den ljusa konsthallen som badar i dagsljus kan man nästan känna färgens svängningar. Tavlorna tar plats och de regelbundna mönstren suger in betraktaren till det som Rantanen ser som sin scen där skådespelarna Formerna får hjälpa till med att tydliggöra berättelsen. Hon är regissören. Hon är bildkompositören som läser böcker och ”läser” film för att hitta rätt titel till varje tavla. ”Jag tycker att det är svårt med titlar samtidigt som jag älskar det – jag älskar att titlarna är som poesi till måleriet och de kan också öppna måleriet en del. Jag tycker att alla ska ha namn. Det är viktigt.” 

Who is afraid of pink, yellow and green #1, #2, #3

Kanske handlar det om identitet, om att tillblivelsen inte är klar förrän målningarna får ett namn. Dessa färgstarka skådespel, som ibland bildar flera akter av samma pjäs, får en riktning med sina namn. Ljus mäts i frekvens liksom ljud. Jag skulle inte bli förvånad om det gick att lyssna till dessa berättelser. Kanske krävs koncentrerad tystnad, en stunds meditativ samvaro med färger och former för att uppleva en sådan synestesi.

Vi kan tacka att det fanns en Lilla My i Rantanen som sa ”nej, jag ska komma ur det där” för det glada måleriet. Hon ville visa att hon är emot tanken att en negativ känsla eller att man saknar någonting är så mycket högre och viktigare än att visa och generera glädje. Hon vill även att hennes målningarna ska vara antiauktoritära.  

Remake the world #2, It is Now or Never

Det hänger en stor triptyk på ena väggen. Det är svårt att låta bli att se likhet med Saadia Hussains palett. Eller kanske tvärt om. Rantanens verk heter It is Now or Never och hon talar om det som en religiös scen och att det fanns en vilja att förenkla när hon målade den. I hennes senaste fyra stora verk har det tillsatts ett djup till det enkla, en blinkning till naturen måhända. För trots det geometriska och regelbundna gillar Rantanen även stök. 

”Jag får se hur mycket bråk jag får plats med”, säger Rantanen om kommande målningar. 

Om sin process säger hon: 

”Om man målar någonting och har en plan och så går någonting fel, det som går fel kan vara exakt det man vill göra. Det är det svåraste, att kunna vara så närvarande att man förstå att den första geniala planen inte är den bästa utan att se att det som är fel är egentligen det man ska göra.” 

Hon har dessutom gått från att ha inställningen att ju färre träd desto bättre, en asfaltsdjungelälskare, till att nyligen varit i Finland och planterat potatis och njutit av att slippa ta del av någonting från världen utanför och slippa störas av några telefonsamtal.

I Konsthallens entré hänger tre verk med namnen Who is afraid of pink, yellow and green #1, #2 och #3. Har man kromofobi bör man vända här. Det är en varudeklaration. Men kanske också en fråga till det vita, det ljusa och fräscha, nordic blond, som snärjer oss i våra hem. Men som i konsthallen, i form av den den vita kuben, är en förutsättning för att lyfta fram och tydliggöra. Rantanen skapar ett nytt tryggt färgschema genom att utmana det ”trygga färgschemat”. För liksom boken ”Who’s Afraid of Pink, Orange, and Green” visar Rantanen att vi kan öppna oss utan rädsla för de starka färgerna och låta dem bli platser för våra olika känslor.


Alla foton: Erling Persson. Översta bilden visar konstnären framför målningen Good Vibrations #2. Konstnären Mary Heilmann, född 1940, som inspirerat Mari Rantanen, har själv hämtat kraft ur 1960-talets yttrandefrihetskamp, ur surfkulturen i Kalifornien och minimalistisk Beat-estetik.

Erling Persson

Erling Persson är utbildad litteraturvetare, kulturvetare, förlagsredaktör och journalist. Efter 14 år i mediebranschen, till största del som redigerare, redaktör och nattchef, jobbar han nu som bibliotekarie. Han har varit med i Poetry slam-SM 2007 och 2009.