Sissel Almgren medverkar i vår ljudtävling med en elegant och mångbottnad dikt om det mänskliga tillståndet, och dess relation till ljud. Eko fascinerar, det är användbart och suggestivt. Och en självklar del av mänsklig existens. Sissel belönas med andraplatsen i tävlingen.
pojken vevar där i
glaset hörs allt
sämre klockans
klämtning tills den
slukas utav
vakuum runt om
pumpen står
publiken för att
lyssna när den
tystnar för att se
dess stumma
kläppar Boyle
förklarar utan
medium
finns det inget
som vibrerar
vibrationer när
atomer kommer in
i rytmisk
svängning vi är
klockor vi är lådor
vi är genklang vi
är strängar
Kulla-Gulla går
på ängen hittar
grunden till en
stuga upp på
vinden bor den
gamla sent om
kvällen med
Johannis gick
hon uppför smala
stegen för att
lyssna till den
saga som den
gamla nu berättar
om en lustgård
bortom solen
barn som leker
skrattet låter så
som spröda
silverklockor hör
dess genklang
i ditt inre vi
ska lyssna
vi ska skälva
som den första
organismen som
naturen gav ett
sinne för att
känna dessa
vågor så som
ringar på den
klara vattenytan
kambrisk
gryning liv och
bubblor rop ur
djupen ton från
himlen änglar
sjöng den först
för markens
häpna herdar
akustikens
många bottnar vi
är lådor vi är
klockor vi är
trummor vi är
ekot utav världen
bortom denna
Om bilden: En kanjon på botten av Röda havet, som upptäcktes av ett brittiskt forskningsfartyg, avbildas med hjälp av ekolod (EM1002 Multibeam echo sounder) och 3D-rendering. Kanjonen gräver sig 250 meter vidare ner i djupet, att kunna utforska den med ljud är förstås till stor hjälp. Foto: Royal Navy/MOD
