Trakten pustar ut efter en hård helg i litteraturens tjänst. Svenska mässans golv har varit fyllt av pandemifria och kulturrusiga författare, journalister, läsare, nördar, hipstrar, kommers och falafelwrap.
Bokmässan är som bäst när samtalen bryter sig ur form och förväntningar. Riktigt imponerande är också själva arrangemanget, där teknik, tajming och samspelet mellan besökare, utställare och estradörer faktiskt funkar!
Trist kan det dock vara när man efter några timmar vacklar mellan montrarna med värkande fötter, när ljudet från två olika scener krockar i ens skakiga skalle och man inser att kön till kaffe och bulle är fyrtio meter lång.
”Rå marknad”, har Johannes Anyuru sagt om bokmässan, som han tycker har ett alltför cyniskt fokus på kommers. Fast samtidigt finns där något fint, något litterärt relevant. Ja, det är lätt att stämma in, efter ett par dar. Men samtidigt är denna säljhets en möjlighet att köpa böcker från okända förlag, av smala författare.
Ett av mässans teman i år är Sydafrika och curator för det är Hedda Krausz Sjögren, som medverkat i Trakten flera gånger och är Sveriges tidigare kulturråd i Pretoria. Hon har länge arbetat med att skapa livskraftiga kultursamarbeten mellan Sverige och Sydafrika och nu har hon satt samman ett imponerande program, som tittar på litteratur för vuxna och barn, som belyser samhällsproblem och som berättar om ett land härjat av Apartheid och patriarkat – men också fyllt av blomstrande, litterär kultur.
En annan sörmlänning (Hedda Krausz Sjögren bor delar av året i Sörmland) på mässan var skogsekologen och författaren Ola Engelmark, som var där med en bok han skrivit ihop med sin fru, Lena. De driver Högtorp gård och förädlar skogens smaker. ”Vi förmerar värdet av en gran 1 000 gånger”, sa Ola i ett samtal om hållbarhet och mångfald. Det betyder att skogsindustrin får en tusendel så mycket per avverkad gran som Högtorp, där mycket av skogen följaktligen kan få växa länge än och binda kol. Det blir också en plats som skyddar arter av kritisk betydelse – 40% av insekterna har försvunnit ur svenska skogar. Den som vet något om hur kretslopp funkar kan dra sina egna slutsatser.
Ihop med några poetkollegor läste Traktens huspoet Birk Andersson (han är inte tillfrågad om epitetet) några dikter. Som ofta valde han haiku, ett format han gärna arbetar med och som han konsekvent utsätter för regelbrott. Andersson kallar sig @anarkohaiku på Instagram. Programpunkten handlade om hållbarhet, ett av mässans teman, och en haiku låg nära Ola Engelmarks budskap:
Avverkaren
anar inte skogen
för alla kronor
Författaren Sara Lövestam har en hektisk höst. Om några veckor medverkar hon på LitterArt i Nyköping, där också Trakten finns med på ett hörn. På bokmässan berättade hon bland annat om hur svårt det är att skriva historiska romaner; ”gör inte det”, skojade hon. ”Researchen är som att gå en 30-poängskurs i historia på universitetet.” Hennes Monika-serie spänner över åtta generationer, så det lär ha krävts massivt pluggande.
Det tema som förmodligen drog störst publik var ”crimetime” och hela den svenska deckareliten var på plats. Varenda en av dem har just släppt en bok, eller är på väg.
Sofi Sarenbrant fick pris för att hon är populärast, vilket inte vill säga lite. Hon medverkade i många seminarier och scenintervjuer, bland annat pratade hon om konsten att skriva för både ljud och papper. ”Stryk allt som inte är absolut nödvändigt”, är hennes idé, effektivitet är vad moderna läsare vill ha. Och där ger läsarna henne rätt.
En som inte riktigt lyssnar på rådet är Klas Östergren (med Renegater nådde han 700 sidor och meningarna är inte direkt korta). Litteraturvetaren Victor Malm, som intervjuade honom, kallade hans prosa för ”en slags sekulär mytologisering av det moderna Sverige”. Själv ville Östergren gärna prata om valrörelsen och hur media de senaste två decennierna ekat av ordet ”skrämmande”, framkastat av en viss partiledare. Årets politiska glosa, enligt KÖ, var ”trygghet”, ett ord som han själv menar är subjektivt, komplext och i många fall luddigt, samtidigt som det låter fint. Med andra ord ett bra vapen att göra populism av.
Trakten tackar för en intressant, givande, utmattande bokmässa och återvänder mot Sörmland för att solcellsladda batterierna (som inte innehåller några jordartsmetaller brutna under slavliknande förhållanden) inför LitterArt, den 13-16 oktober. Ses vi där?
