Under kulturnatten i Nyköping intervjuade Trakten konstnären Johan Gustavsson, som berättade om sin livshållning, sina verk och vad Maria Gripe och det esoteriska spelar för roll.
Första intrycket jag får av Johan Gustavsson är en blottad nerv för hela världen att beskåda. Han arbetar utan givet manus och vore hans energi starkare skulle den ha en synbar aura omkring sig. Men lika stark och viktig är sårbarheten.
– Jag vill komma människor in på djupet.
Hur brukar det fungera?
– Om jag visar mig sårbar flödar den energin till publiken. Det brukar gå bra.
Det var en arg och förvirrad 30-årig Johan Gustavsson som fann sitt esoteriska djup. Dödsfall i familjen ledde honom till insikten om att han bar på en oförlöst konstnärssjäl. Han började på en konstnärsskola i Hjo och där började livet om.
– Sedan dess har jag bara sökt sanning, förklarar han.
Johan Gustavsson blottar sin livsvärld under sina föreställningar, med målningar, lyrik, sång och berättelser.
– Bara hänga bilderna tycker jag blir torrt, säger han.
Han beskriver sig själv som esoterisk och andlig mystiker. Han menar att det finns ett slags gudomlig, kvantfysisk källa varur alla religioner har sitt ursprung.
– Man blev tvungna att göra källan begriplig så man gjorde den pedagogisk. Sedan måste ju makten få styra, så man gav källan en mänsklig symbol, säger han.
Hur balanserar du livet med så djupt tänkande?
– Jag har ett ben i den esoteriska världen och ett i den här.
Sin livsstil kallar han för ett informellt munkliv:
– Jag lever ensam och utan familj. Gör man inte det kan man inte vara i den esoteriska världen lika mycket.
Är det värt det?
– Jag jobbar med alternativ till den ilska och frustration som växer i samhället.
Är inte esotism bara ett annat ord för depression?
– Nej. Man måste kunna se det mörka också. I Glasblåsarns barn skriver Maria Gripe om en korp som tappar sitt ena öga och därför bara kan se det positiva i allting.
Det handlar inte om att man ska må dåligt, förklarar Johan Gustavsson och fortsätter:
– Det är som att laga till en gryta: du lägger till en ingrediens och då händer någonting specifikt. Det handlar om kunskap.
Johan Gustavsson tar ofta risker eftersom han har svårt för ytligt prat. Han menar att han har lärt sig olika nycklar för att öppna upp folk.
– Jag tycker inte vi har tid att vara ytliga. Vi behöver pratat djupa saker. Så att vi inte rycks med i ilska, kortsiktighet och obetänksamhet, säger han.
Vi en del av ett samspel vi inte alltid förstår, förklarar han, det kan man välja att se som ett problem eller en möjlighet.
– När jag skapar, målar eller pratar hamnar jag i ett transcendentalt tillstånd, och det blir som en form av healing. Den energin går rakt in i andra människor. Det spelar ingen roll om man läser, sjunger, målar eller meckar under en motorcykel.
Johan Gustavsson är alltså en djup, djup tänkare. Han talar om att civilisationer på jorden måste ha gått i cykler och berättar om stora stenblock på tusentals ton som staplats upp innan antikens tidevarv, innan det fanns teknik för så tunga lyft.
Han tar Baalbek eller Stone of the pregnant woman*, världens största stenstod, som exempel:
– Hur lyckades romarna lyfta 1 500 ton? Det kan de inte ha gjort. Grundfundamentet måste ha stått där innan romarna byggde på det med mindre block. Men vilka gjorde dem?
Det vill arkeologerna enligt Johan Gustavsson inte svara på.
– Professorerna skriver fina böcker och bygger fina karriärer på sina åsikter, tills någon kommer och petar och undrar vem som lyfte stenar på tusen ton, säger han.
Du vill vara fingret som petar på professorernas ömma punkter?
– Ja. Men tänk bara om det finns en energikälla som är maximalt miljövänlig? Nicola Tesla var ju inne på det, men honom knäckte oljeindustrin.
– Ibland låter det kanske förvirrat det jag säger, berättar Johan Gustavsson. En del kan inte landa i det. Det är som om en som varit på Himalayas topp ska förklara vad utsikt är för en innerstadsbo som inte varit uppe i Kaknästornet ens.
I hans föreställningar berörs barndom, familj, universum, historia, kvantfysik, astronomi, arkeologi, sagor och myter. En åskådare med öppet sinne kommer finna Johan Gustavsson fängslande. Det slutna sinnet kommer få det kämpigt. Vågar du testa ditt medvetandes gränser?
FOTNOT: En romersk stenstod i dagens Libanon. Foton i artikeln tagna av Christopher Paulstam. Läs också om Christophers möten med andra konstnärer här.
