Vad händer egentligen på en digital skrivarkurs? Kan det handla om familjefejder med sexfingrade trädfällare, måntro? Dags för en liten rapport!
Det senaste året har många saker försvunnit ur våra liv medan andra tillkommit. Digitalt umgänge är förstås det som växt mest av allt. Jo, en skrivarkurs där man sitter i samma rum, dricker kaffe vid samma bord och kan få en känsla för lärarens hela kroppsspråk – det är bättre grejer. Men det kan bli spännande, kreativt och till och med förlösande, också på nätet. Även om vi reducerats till ”talking heads”.
Karin Flygares digitala skrivarkurs, med Trakten som plattform och Litteraturutveckling i Sörmland som medarrangör och mecenat, har just klarat av sin andra träff av tre. Mellan kurstillfällena lägger deltagarna upp korta texter och kan också diskutera med varandra i ett eget kursrum. Sen träffas man digitalt. Igår kväll satt knappt trettio människor och skrev, lyssnade och diskuterade. Vi skulle hålla på en timme men det var kul och blev en och en halv.
– Att skapa text som griper tag, säger Karin, det är det vi är ute efter!
För den oerfarne författaren är jagberättaren en bra plats att börja. Att stanna kvar inne i sin huvudperson är lättare, man har färre bollar att hålla koll på och kan starkare förmedla perspektivet.
Efter en kvart kommer första skrivövningen.
– Tänk på en siffra mellan ett och tio, säger Karin och fortsätter med att räkna upp tre kategorier. Den som tänkte ”åtta” ska skriva om en man med sex fingrar. Sen får man också miljö och händelse.
Alla sänker blicken mot tangentbordet och skärmen fylls av koncentrerade pannor. Efter några minuter börjar texterna ploppa upp i chatfunktionen. Att dela och läsa varandras verk är lätt. Hundar med vassa gula tänder följs av dokusåpan ”Ökendansen” och dramatik med badringar – inspirationen verkar flöda!
Karin fortsätter att berätta om olika skrivarknep, dessutom hinns flera skrivövningar med. Några deltagare får läsa upp sina bidrag och så blir det också lite textkritik.
– Den här texten är ett jättebra exempel på miljöskildring och gestaltning! Men om du provar att hålla kvar fokus på flickan i berättelsen så blir det mer spännande.
Kvällen avslutas med samtal, dels om de olika övningarna och dels om skrivande och läsning i allmänhet. Vi kanske inte kan ses i ett verkligt rum, men i chatrummet har vi stort utbyte av varandras tankar. Och Karin Flygare och Trakten ser fram emot att möta fler texter, fler tankar och mer kreativ energi, i vårt kursrum men också i andra sammanhang!
