Kvinnor föder barn. Mer behöver egentligen inte sägas om tålighet. Denna spaning handlar dock inte om förlossningar. Den handlar om att lossa. Att lösgöra från berget. Och kanske att lösgöra sig från inrutat sätt att tänka.
Här i Kantorps gruva har det brutits malm sedan 1867 och nu 2021 kan man vandra genom flera tidsepoker via en tre kilometer lång stig. Man kommer att få veta mer om höga lavar och djupa gruvhål. Det är en annorlunda resa som skyltarna bjuder in till. De berättar om byggnader som funnits. De berättar om processer som man inte längre ser röken av. Flera gånger ser man ut över en tom plats, en plats som naturen håller på att ta över. Ta tillbaka. Och får på något sätt skapa sin egen variant av AR (augmented reality) med hjälp av svartvita bilder från förr.
När man står här kan man också fundera kring malmen. Hur den är grundmaterial för både det goda och onda. Hur den är orsaken till att vi kan leva det ”goda” liv vi lever nu. När man landar i funderingar kring vapentillverkning som en del av det onda med metallframställning är steget inte långt till tankar om krig. Hur det i alla tider varit kvinnorna som möjliggjort ett fungerande samhälle när männen bestämt sig för att återigen behöva visa hur tuffa de är. För vad händer där och då i den situationen? Om vi börjar för drygt 1000 år sedan: Vikingar drar iväg, kvinnorna tar hand om gården och skyddar den från plundrare och tar samtidigt hand om barnen och ser till att det finns mat. Vikingatidens kvinna har rätt att bedriva handel, skilja sig, få frillobarn… Kanske den tidigaste roten till en slags urfeminism.
Cirka 600 år senare drar männen ut religionskrig – som 30-åriga kriget.
På 1900-talet drar männen ut i världskrig. Kvinnorna tar då hand om den tunga industrin och de farliga yrken som får den att snurra. Och det slutar ju inte där. Kvinnorna tar hand om barnen och fixar mat på bordet mitt under brinnande krig. När män sedan utför samma yrken under fredstid, efter kriget, får inte kvinnorna jobba kvar. Då anses de plötsligt inte kunna utföra så påfrestande arbetsuppgifter. I de sörmländska gruvorna verkar det från 1950-talet funnits en gnutta modern jämställdhet. I en historik över gruvepoken berättar gruvarbetarhustrun Amanda Andersson år 1951 bland annat att ”I Oskarsgruvan fick både jag och min karl – han var maskinist – arbete i början av 1900-talet.” Å andra sidan skriver författaren att ”ingenstans har det redovisats att kvinnor arbetat under jord”. (Kantorp – en gruvepok 1845 – 1967. Landets största järnmalmsgruva, s. 138)
Kantorps gruva är adopterad som ”framtidsminne” sedan 2000. Att många årskullar skolbarn i Sköldinge fått möjlighet att fördjupa sig i gruvans historia och berätta om den på ”Kantorpsdagen” får mig att tänka bakåt i tiden, på berättelser från andra gruvor om att man valde att skicka ned barn till det tuffa och livsfarliga arbetet i schakten. Ibland så unga som mellan 6 och 7 år. Ett grymt sätt att skolas i gruvans ”historia”.
Vandra vidare!
Våra trakter genomkorsas av mil efter mil av vägar, stigar och vandringsleder. Kliv gärna vidare genom höstmörkret.
Mer information och karta till Kantorpsslingan hos Sköldinge – Valla – Lerbo hembygdsförening.
Några av Sörmlandsledens många rundslingor.
Litteraturvandring i Katrineholm, Storyspot
Gyllenhjelmska leden och Pilgrimsleden, Fogdön
Kulturstråket, Nyköping
Vandringsleder i Husby-Oppunda
