Trakten följer traditionen och upplever kulturnattens konstuppvisning på Bryggeriet i Nyköping. Här lever konsten i minnet och intuitionen, i mötet med världen och i de klassiska storverken.
Mimmi Scheibe sitter i sin ateljé lutad över nästa verk. Besökarna kommer och går i stora strömmar. Ibland lyfter hon på huvudet, när någon tilltalar henne svarar hon med ett stort, varmt leende. Sedan återgår hon till målandet.
– Det har varit flera hundra här ikväll, säger hon.
Hon är född 1972. Det finns inte många foton kvar från den tiden. Hon målar för att föreviga en tid som oftast bara lever kvar i människors minnen.
– Det är många som känner igen sig i bilderna, säger Mimmi.
Det fanns inte mycket välja på på den tiden, förklarar hon. Många har upplevt nästan samma saker.
– Det tycker jag är viktigt att bevara.
***
Från minnets bolster förflyttar vi oss genom kluster av folk till alster av intuitiv, existentiell bildpoesi i Lena Bergmans ateljé.
– Oftast blir mina tavlor någonting helt annat än vad jag började med, berättar hon.
Till en utställning åt galleri Fiskhuset var uppdraget att måla tavlor i tema byggnader. Försöket att måla realistiska hus misslyckades, resultatet blev bolmande tavlor med dova grenverk som sträcker sig mot tavlans centra, mot byggnaderna som kämpar i det glödröda havet.
Även här har strömmar av besökare vandrat, betraktat, utforskat, förundrats – och köpt. Lena Bergmans konst är eftertraktad.
***
Gunnel Nelzén, legendarisk filmkonsulent inom Film i Sörmland, engagerar sig numera i trädgårdscaféet Fåfängans verksamhet. Hon har stått ute hela eftermiddagen och har börjat frysa.
– Kulturnatten är ett sätt för alla att mötas och dela vad som händer i stan, säger hon.
Jag tolkar det som en indikation på att konkurrensen om besökarna är hård i stan. Det är den inte, menar hon.
– Kulturutbudet är oftast förlagt så att ingenting krockar. Konkurrensen blir inte så stor då.
Det är fint, tycker hon, att alla möjliga kulturuttryck möts på det är sättet, under en intensiv kväll.
– Jag är jättenöjd. Alla är så glada.
***
I Rosamy Cotinos ateljé är det full flärd. Hon och Morgan Yngve vaggar vant mellan den ena handräckningen efter den andra. En gammal kund kommer in med kamera, på samma gång vinner Morgan en ny.
– Någon frågade mig hur långt tid det tar att måla en tavla, säger Rosamy.
Hon svarade att det tar 30 år. Det är utgångspunkten för samtalet om konst och konstnärskap.
Vi målar inte bara, förklarar hon. Vi är inte bara konstnärer.
– När jag säljer någonting, säljer jag inte bara ett verk. Jag målar ju inte väggar. Mina tavlor är delar av mig.
Redan på grottmålningarnas tid användes bilder av människor för att kommunicera. Det är vad tavlorna är: kommunikation.
– Vi behöver bilder för att kunna prata med varandra, säger Rosamy.
Bildkonsten är ett eget spektrum av språket som sträcker sig långt bortom det skrivna och talade språkets gränser.
– En människa i Ryssland kan förstå en människa i Norge med hjälp av bilder, betonar hon.
***
På andra sidan gårdplanen står Nora Lundström med palett och pensel i handen, lätt framåtlutad framför stativ och duk. Hon var en av tre elever på LBS-skolan som blev tillfrågade att stå på gårdsplanen och måla.
– Det var roligt att bli tillfrågad, säger hon.
Hon har nyligen sett en video om Frankensteins monster. Tanken föddes att måla professor Frankenstein och hans monster.
– Men jag utgår mer ifrån Mary Shelleys beskrivning av karaktärerna. Det klassiska är roligare att avbilda.
För kulturflanören är Kulturnatten på Bryggeriet i Nyköping ett smörgåsbord av gamla och nya dörrar till själens alla vrår och rum. Slutsats? Människans behov av konst är fortfarande omättligt…
