//

Gemenskap och nyfikenhet

Många drömmer om att bli författare. Men det är lätt att bli sittande på sin kammare när man skriver. Trakten har träffat ett gäng ur Skrivarverkstan, en grupp i Oxelösund som har förenats av skrivandet.

Kan det inte vara så att skrivande och gemenskap inte hör ihop?

– Jag ser det inte så, förklarar Jenny Wallin. Jag är kanske ensam i skrivandet men drivet och inspirationen kommer från gruppen.

Jenny Wallin berättar att en viktig faktor för gruppens sammanhållning är nyfikenheten på varandras författarskap.

– Vi skriver ju så olika, säger hon.

Om gemenskapens betydelse säger hon:

– Trots att vi skriver på olika sätt och befinner oss på olika ställen i vårt skrivande så är det skrivandet som förenar oss.

Skrivarverkstan i Oxelösund stoltserar med att inte ha någon ledare. Idag är det Jenny Wallin som håller i protokollet, men hon förklarar att de brukar dela på ansvaret.

Gör inte det dig till ledare?

– Det hoppas jag inte, säger hon med eftertryck.

Vad är viktigt för att få vara med i Skrivarverkstan i Oxelösund?

– Öppenhet. Att våga dela med sig av sina texter, säger Peter Blomdahl.

Jenny Wallin håller inte med.

– Det viktigaste är att man tycker om skrivandet i sig självt, säger hon.

Att man vill utvecklas menar Marie Kronvinge är lika viktigt.

Mia Alfredsson drev länge en blogg om vardagliga reflektioner. När den hamnade på paus behövde hon få igång skrivandet igen. Där kom Skrivarverkstan i Oxelösund in.

– Jag visste inte vad jag ville med skrivandet, bara att jag ville ha igång det på något sätt, berättar hon.

Idag skriver Mia Alfredsson poesi, vilket hon aldrig trodde hon skulle komma att göra.

– Det vill jag förmedla till den som kommer in som ny, tillägger hon.

Hur viktigt är det att en text har förankring i verkligheten?

– Det spelar ingen roll, säger Peter Blomdahl.

Marie Kronvinge menar å andra sidan att det som är sant berör mer. Något som Mia Alfredsson kan hålla med om:

– Jag kan fundera på, när jag läser poesi, om det är självupplevda grejer eller om det bara är ord de satt ihop för att de ska ligga bra i munnen, säger hon.

Nederländska soldater skriver hem från Frankrike.

Är det svårt att vara sanningsenlig när ni skriver?

– I det mesta som skrivs finns alltid en del av mig, säger Jenny Wallin.

Peter Blomdahl förklarar:

– Lite av mig själv kommer med i alla karaktärer jag skapar. Sedan plockar jag med saker jag har sett och hört, och stuvar om.

De flesta i gruppen har skrivit större delen av sina liv. Mia Alfredsson och Peter Blomdahl berättar att de har skrivit sedan de var små.

Riitta Kousmanen är den som väntade längst med att börja skriva.

– Jag hade stor familj och jobbade samtidigt. Det fanns aldrig tid. Men det har alltid funnits i bakhuvudet att jag borde ta tag i det, säger hon.

Var det svårt att inte skriva?

– Nej.

Är det fler tjejer än killar som skriver?

– Jag tror det, säger Peter Blomdahl. Killar är oftare kroppsarbetare.

Det håller inte Mia Alfredsson med om:

– Jag är med i poesigrupper på facebook och där är det ungefär lika många killar som tjejer.

Tuff eller vänlig feedback?

– Konstruktiv feedback, säger Peter Blomdahl.


Mer läs- och skrivgemenskap blir det i Nyköping 13-16 oktober på LitterArt.

Christoffer Paulstam

Från tom lägenhet, trasiga kalsonger och torr blodpudding till jäktande på Stockholms gator för en reklamfirma och ett namn – och hela vägen ner till botten med sjukskrivning och inläggning. Studerade religion, filosofi och film innan jag hittade hem igen i litteraturen och litteraturvetenskapen.