Sveriges genom tiderna absolut bästa kommunförfattare (enligt Christer Hermansson, men vi får väl hålla med) Magnus Utvik avtackades häromveckan på biblioteket Multeum i Strängnäs.
Under fjolåret rev kulingvindarna om i det mediala vattenglaset, när Tranemo anställde en kommunpoet (pengarna kom inte från lokala skattebetalare med det hann ryas rejält om kostnad och nytta innan vågorna stillades). Men konceptet var inte alldeles nytt, en sörmländsk föregångare finns.
Strängnäs kommunförfattare har nu verkat i tre år. Tillsammans med Christer Hermansson och Peter Björkman har Magnus Utvik startat och genomfört projekt för att få Strängnäsborna att plocka upp pennan och utveckla sitt skrivande.
Under det välbesökta samtalet på Multeum-scenen denna torsdag berättar Utvik om hur tankarna gick när de drog igång. Att alla skulle få vara med var självklart. Alla från den som aldrig skrivit, till den vana skribenten. Den inkluderande och demokratiska tanken har löpt som en röd tråd genom åren och resulterat i fantastiska åtta utgivna böcker.
Fler blir det. Det är jag säker på. Ringarna på vattenytan som projektet skapat kommer leva vidare. I skrivglädje. I stolthet. I ökad kunskap. Engagemanget kommer att leva vidare.
Studier av utfall skall göras. Det är bra. Men hur mäter man livsgnista, yttrandefrihet och gemenskap?
Utvik drar vidare till nya projekt, nu närmast i Västerås. I Strängnäs fortsätter arbetet och spännande saker är på gång. Den outtröttliga litteraturutvecklaren Peter Björkman har aldrig slut på idéer. Fler rapporter från litteraturstaden lär komma. Om detta skvallrar pennors lågmälda raspande mot papper; smattret av tangenter; ljud som hörs här när man är riktigt tyst och lyssnar ordentligt.
