//

Khochu Peremen = Jag vill ha förändringar!

Trakten är verkligen större än du någonsin tror. Med flytande elastiska gränser. Gränser som kan omfatta t.ex. Sköldinge, för att det är där man jobbar, Norrköping där man har bott i flera år och Minsk där man kommer ifrån. Idag, när de flesta av oss lever i ett helt annat samhälle eller miljö än vi föddes i – förändringar, ombyggnationer, migrationer, flyttkartonger i olika konstellationer har omplacerat oss – kan man inte annat än undra om den “trakt” man kommer ifrån följer med på något sätt under hela livet. Med dess kultur, dess uppfattning om livet, vänskap, relationer, dessa sorger, bekymmer, livets glädjeämnen. Den följer med från Uppsala och landar i Flen, från Aleppo till Malmköping, från Mogadishu till Vingåker.  Är det inte så? Kan vara individuellt. För mig har den gjort det oavsett var livet har tagit mig till. I bagaget har jag en oslagbar kärlek till platsen, lite nostalgi och, tyvärr, oro.

Eftersom både Trakten och jag är intresserade av kultur och verk, det är ett försök att ge en inblick i det som hänt inom kulturlivet och framför allt med samhällskonst i Minsk under de senaste fem månaderna.


Kort om Belarus idag: 

Belarus är ett land i Östeuropa med tio miljoner invånare på en yta lite mindre än halva Sveriges. Huvudstaden Minsk är grundad 1067, och har idag ca 2 020 600 invånare (2020). Med direktflyg från Arlanda tar man sig till Minsk på en dryg timme.

Den 9 augusti hävdade Alexander Lukasjenko att han segrat i presidentvalet med över 80 procent av rösterna. Valresultatet är kraftigt ifrågasatt och sedan dess har dagligen protester hållits i landet. 

Här är några twitter-konton om du vill följa aktuella händelser i Belarus (på engelska): 

Här är några twitter-konton om du vill följa aktuella händelser i Belarus (på engelska): NowBelarus  @NowBelarus, Voices from Belarus @VoicesBelarus, Belsat in English @Belsat_Eng, Belarus Free Theatre@BFreeTheatre Franak Viačorka @franakviacorka Sviatlana Tsikhanouskaya @Tsihanouskaya


Varför konst och kultur? För att konst oundvikligen påverkas av kulturen, känslorna, tankesätt och historiska händelser. Framför allt den som ofta tar upp aktuella sociala, politiska eller existentiella frågor. Konsten är fredlig, kreativ och inte minst en utmanande form, en reaktion på ofta komplicerade orättvisor.  

När man blickar tillbaka på det som hänt i Belarus sedan augusti 2020 är det nästan omöjligt att lista alla konstverk som hunnit skapas. Däremot kan man göra ett personligt snitt tvärs igenom ett halvår av landets konstskapande.

Väggmålningar och affischer

Fram till augusti 2020 kan man bland de som hade mest engagerat sig i gatukonst i Belarus nämna professionella konstnärer och Katastrofhanteringsministeriets agitationsavdelning. Efter augusti har engagemanget exploderat. Varje dag dyker nya affischer, väggmålningar och konstföremål på gatorna i belarusiska städer. Här är några av dem: 

I Kalvariiskaya-området gjordes en väggmålning för att hedra Nina Baginskaya och ett torg har uppkallats efter henne.

Nina Baginskaja är en förebild för många som har inspirerat många fotografer, aktivister och gatukonstnärer. 

Bild från italienska Vogue av Vanya Rewyako.

En väggmålning med Nina Baginskaya som motiv dök upp i Vitebsk i oktober – en remake av “Le Promenade” av Marc Chagall – täcktes över drygt två dagar efter. Bilden förvandlades sedan till en grå fläck på en röd bakgrund. 

Metamorfoser av det vitryska passet avbildades på en transformatorlåda i en av Minsk-gårdarna.

Stadskonst visas också i tunnelbanevagnar under glas som är avsedda för reklam. Affischer tillägnad vitryska tjejer sågs på linjen Avtozavodskaya. På bilden: “Belarusiska tjejer, vi är stolta över er.” Motivet är Maria Kolesnikova som har varit fängslad sedan september.

Kvinnor i protester har i allmänhet blivit ett favoritämne inom belarusisk gatukonst.

På bilden: På bilden – Maria Kolesnikova och “Nej till terror!!!”.

Invånarna återställer inte bara gamla väggmålningar utan målar nya. Ett exempel är en väggmålning som dök upp i oktober för att hedra videobloggare som stöder den vitryska protesten (Prokopiev, Katz, Navalny, Tikhanovsky).

Peremen och Volny Chor – musiken

Musik är ett universellt språk. Den kan främja en känsla av enhet inom en grupp, den kan också korsa samhällets gränser mycket lättare än ord gör. Den kommunicerar något som inte kan uttryckas på något annat sätt och framförallt inte genom verbalt språk. 

Viktor Tsoj’s Peremen har gjorts i många varianter och blivit en kampsång på Minsks gator (se t.ex. SVTs reportage): DJ-duon Peremen spelade den berömda protestlåten ”Khochu Peremen!” (”Jag vill ha förändringar!”) under en konsert som egentligen var till stöd för regeringen på Kievsky-torget i huvudstaden; En live-cover har spelats i centrala Minsk på säckpipor, trummor och gitarrer; En väggmålning av de två dj:arna, vilken skapades i ett bostadsområde i Minsk av lokala invånare, har förstörts och målats om mer än ett dussin gånger sedan dess. Målningen har också blivit mittpunkten för det som vissa lokala invånare kallar ”Förändringens torg”, ett mikrokosmos av vad de ser som en gräsrotskamp, och en sorgeplats där den 31-årige Roman Bondarenko misshandlats till döds.

Den Fria Kören (Volny Chor) har uppträtt på offentliga platser i månader nu. De sjöng t.ex. på tunnelbanestationen Kupalovskaya en kväll i augusti, hymnen “Pahonia”. Hymnen blev allmänt känd år 2020 som en av symbolerna för protest mot tortyr och våld och har framförts för minskborna på gator och torg, på Komarovsky-marknaden, Minsk järnvägsstation och vid många andra tillfällen. Det gjorde de medan tusentals människor fortsatt blivit gripna och häktade för att t.ex. ha haft blommor, rödvita flaggor eller utan någon anledning.  

Naviband, som representerade Belarus i Melodifestivalen 2013, gav redan i augusti ut Tjej i Vitt. Låten var en reaktion från hjärtat mot all misshandel och orättvisor. Här är några rader från låttexten (min översättning):

Du står ensam i mörkret,
Sväljer alla dina ord,
och tårar i blåsten, 
Och frågar:
"Varför leder kärlek
bara genom smärta och rädsla?
Jag går i vitt. 
 
Du utstrålar ljus,
Vilket de inte längre har i sig.
Jag vet att smärtan inte kan tas bort med blommor.
Hur många själar behövs det 
för att han skall höra?
Fly bort, din bumerang kommer tillbaka.
Du flyr bort, din bumerang kommer tillbaka.

Animation och #artistswithbelarus

Regissören Yulia Ruditskaya samlade under hösten 50 animatörer från nitton länder och resultatet blev en animerad film on Belarus 2020. Projektet och hashtaggen #AnimatorsForBelarus har givetvis vita-röda-vita flaggan som huvudmotiv. 

@artistswithbelarus, Konstnärer för Belarus, samlar Östeuropas kreativa samhälle i solidaritet med pro-demokratiska protester. Instagram-kontot med samma namn visar verk från konstnärer för att öka medvetenheten om landets användning av polisbrutalitet mot fredliga demonstrationer. Här är några exempel:

Det finns mycket mer att berätta. Samhällsaktivister, politiska plakat, installationer, tomtar, iskonst – konstskapande kommer fortsätta att reagera på livet i dagens Belarus. Trakten fortsätter följa konst- och kulturlivet i Belarus, som påminner om kraften i det gemensamma och interaktiva. Så, hör av er till redaktionen och berätta vad ni tycker eller visa upp vad ni gör, för oss och för världen! 

Marina Kasperovich

Marina Kasperovich studerade svenska i Minsk och undervisade senare på Centret för svenska studier där, innan hon flyttade till London för att arbeta som curator på ett galleri. De senaste åren har hon jobbat på Åsa folkhögskola som lärare och kommunikatör.