Jesper Thour låter oss stiga in i en oljemålning som konkret skapar ett rum i rummet på Katrineholms konsthall. En arena där hierarkier och relationer utforskas och skärskådas. Pojkarna i utställningen provar även sina roller utifrån djur som symboler. De klär på sig karakteristika från djurvärlden och samspelar med djur som lejon, kanin, hund och eller varg (?)
Trakten ser:
Jesper Thour, Vi lärde elden brinna, utställning, Katrineholms konsthall, 4 februari till 25 mars. Vernissage 4 februari kl. 10-16, invigning kl. 12.
Det går att se paralleller till Amanda Karlssons Vargfabriken. Men det Thour undersöker är inte att klä på sig en åsikt utan snarare gruppdynamik och viljan att passa in – under tvång och hot. Vi står trots allt i något som påminner om en skogbrand, i ett svartmålat utställningsrum. William Goldings Flugornas herre nämns och Suzanne Collins’ The Hunger Games.
Man har sett på höns och vargar att de tydliga hierarkierna med alfahanne och hackkyckling uppkommer egentligen bara i fångenskap
– Man har sett på höns och vargar att de tydliga hierarkierna med alfahanne och hackkyckling uppkommer egentligen bara i fångenskap, i det vilda, i situationer som är mer ”rätt”, är relationerna mer avancerade och där är det inte så tydligt vem som står högst i rang, säger Jesper Thour.
Med magisterexamen från Konstfack 2021 och som Erland Cullbergstipendiat 2022 är Jesper Thour redan en flitigt utställd konstnär. Just nu med två soloutställningar samtidigt, en i Ronneby och en i Katrineholm.
Trots att han numera bor och arbetar i Stockholm är det ofta i farfars garage i Växjö han skapar sina verk, med minnen från sin uppväxt och kontakten med den småländska skogen som viktiga ingredienser. Men han målar aldrig av någonting, det är gjort från minnet och blir därför tolkningar av det avbildade. Teoretiska grunden kommer dock delvis från dokumentärer och naturfilmer.
– Hundar är skapta för att lyda, de är avlade till att vara under, relationen och hierarkin mellan hund och människa är ganska tydlig, men vargar är i det vilda en dynamisk grupp som samarbetar på ett sätt som nästan är svårt att beskriva, säger Jesper Thour.
Elden är både ett hot och ett hopp om något nytt. I stunden är det en pressad situation att befinna sig mitt i en skogbrand, och det visar också hur man beter sig med sådant stresspåslag tillsammans med personer man inte valt att vara där med. Besökarna blir en del av verket och de hierarkiska positionerna. När branden svept över och lämnat efter sig förödelse har den gett plats för något nytt och gett möjligheter för gamla frön, som legat och väntat i jorden, att gro. Skogen är även en plats där man kan gå vilse men också där man kan hitta – sig själv. Och fundera över sin egen maskulinitet eller sin relation till maskulinitet. Och makt.
Persson pratar i podd med Thour
