Studenter från Kungliga Konsthögskolan tar storstadens myller till småstaden Torshälla och sprider ut sin konst i Ebelingmuseets tre rum för tillfälliga utställningar.
Trakten ser:
RUPTUR, grupputställning med tredjeårsstudenter från Kungliga Konsthögskolan: Roda Abdalle, Victor Ahlén, Sofia Andersson, Neil Bhat, Ebba Birkflo, Tilde Björk, Niklas Breimert, Leona, Simon Dahlgren Strååt, Vinícius dos Santos, Viktoria Ekdahl, Gwen, Ellinor Hagman, Sophia Linderstam, Kristina Nenzén, Christopher Robin Nordström, David Permén, Josephine Thorsby och Hanna Tordai. 2 september till 39 oktober, Ebelingmuseet, Torshälla.
Två studenter, Vinícius dos Santos och Ebba Birkflo, har jobbat en vecka på plats som samordnare i samarbete med museets personal. Alla 19 studenterna har blivit erbjudna att besöka lokalerna och se samlingarna. Detta borgar för att en hel del av verken förhåller sig till de permanenta dito eller lokalerna och i vissa fall även är platsspecifika så som Ebba Birkflos blyinfattade glasverk, Små bäckar från en skål. Vi ges möjlighet att stiga ned i pågående processer, studenterna provar uttryck och material inför sina stora examensarbeten som påbörjas till våren som det sista på vägen fram till en BFA, Bachelor of Fine Arts, omfattandes 180 högskolepoäng.
Korrugerad fiberglas, lakansväv, oljemålning, foto, snäckask, plåt, blyinfattat glas, plexiglas, vävt ullgarn, blyerts, papier-maché, poesiuppläsning, video och ljud, cyanotopi… utställningen är tydligt en provkarta över olika material och tekniker, över olika sätt att förhålla sig till och söka sig fram till sitt uttryck och hitta sin röst. Men samtidigt står verken i relation till medstudenternas och till museets samling. Det blir ett individuellt kollektiv, ett sökande efter det unika som ändå passar in bland andra unikum.
Maria Hallberg, konstchef, lyfte bland annat fram studenternas mod.
Några prov på det kan kanske vara att låta ett litet ensamt foto försöka fylla sin plats på del av vit vägg. Ett annat att låta materialet tala genom att helt enkelt montera upp en stor patinerad plastbit och addera lite presenningssnöre. Eller att tänka på samtidskonst som en obruten historisk linje och därför måla klassisk oljemåleri.
Maria Hallberg talade också om olika möten nu när studenterna tillfälligt kliver ut ur konsthögskolevärlden. Mötet med ett konstmusseum utanför storstaden som ändå är en viktigt del i konst-Sverige. Det blir ett möte med en ny situation – ett kommunalt museum som är skattefinansierat och har politiska mål att uppfylla med verksamheten förutom vikten av att stödja och stärka konstnärskapen. Men en viktigare uppgift är att tillgängliggöra.
– Vi behöver vara den hjälpande kraften att förstå konsten och förmedla konsten. I det arbetet behöver vi konstnärers input, vi behöver att man berättar om sin konst för att vi ska kunna ge input och skapa större förståelse hos besökarna. Så att de ska kunna växa vidare i sina egna tankar, få nycklar för att kunna växa vidare, bli intresserade, förstå och utveckla sig själv, säger Maria Hallberg.
Efter invigningen rev även Neil Bhats poesiperformance ned applåder från ett månghövdat auditorium. Inte minst på grund av den oväntade avslutningen som likt ett novellslut skapade ett ifrågasättande av det vi just hört – vred det ett steg och skapade en skön osäkerhet.
Kollaget är gjort av Niklas Breimert.
