Region Sörmlands Litteraturutveckling har sedan flera år haft en sommarförfattarskola för ungdomar. Under varje kurs medverkar flera författare som lärare. I år var det en grupp med elva ungdomar mellan 13 till 20 år som under fyra varma sommardagar på Nynäs slott ägnade sig åt att utveckla sitt skrivande, både gällande prosa och poesi. Som slutuppgift skulle de skriva en kort novell baserat på några saker:
En blockflöjt, två leksaksbilar, en nyckel, en liten skridskoåkare i plast, en porslinsängel och en tändsticksask. Minst två av sakerna skulle finnas i novellen. Annars var det fritt fram att skriva hur de ville.
Trakten har nöjet att publicera några av ungdomarnas noveller. Läs och imponeras av unga sörmlandsförfattare, handledda av Traktens Karin Flygare. Här en novell av Emma Edman:
MORMOR
Kvällen var mörk och utan stjärnor. Ett tunt lager snö hade lagt sig över gator och hustak.
Freja stampade snön från sina kängor. Hon bar mormors rosa sockor, och hon visste att de höll värmen även på kalla stengolv. Hon lade ned portnyckeln i fickan på jackan, hängde av sig och gick in.
Tystnaden var tryckande, mörka skuggor lurade i tomheten. Med frusna fingrar fick hon upp tändsticksasken och tände det första ljuset. Hon gick längs med kyrkväggarna och tände ljus för änglarna, sedan för Jesus framme vid altaret. Hon tog god tid på sig, och till slut flackade små lågor runt om i hela kyrkan.
Hon la tillbaka tändsticksasken i fickan och satte sig i en av bänkraderna. En lång stund lyssnade hon på tystnaden. Ljusen fick skuggorna att dansa över vackra målningar. Hon såg sig omkring. Hade mormor levt och sett hur vackert hon hade tänt upp kyrkan hade hon blivit stolt. Det var inte längre lika vanligt att människor besökte kyrkan. Mormor hade alltid drömt om att kyrkan en dag skulle ljuda av musik och människor. Det handlade egentligen inte om att komma till kyrkan för att utöva religionen, hade hon förklarat; utan att komma och kunna känna sig trygg. Mormor hade sökt sig till kyrkan när hon var i Frejas ålder. Det skulle ha varit mormor som satt där, och inte Freja. När mormor, som också var kyrkans vaktmästare, gått bort hade de snabbt behövt hitta en ersättare.
Freja vaknade ur sina funderingar. Det hördes ett svagt ljud inifrån sakristian. Hon kände pulsen dunka. På lätta steg tassade hon mot rummet. Hon klev över den höga tröskeln till sakristian och såg sig omkring. Rummet stod tomt, med det stora bordet av trä i mitten. Längs med väggarna hängde gamla tavlor på präster från förr, som hängt där sedan långt innan Freja föddes.
Ljudet hade tystnat, det var ingen där. Freja suckade. Fantasin lekte med henne.
Just som hon snurrat runt i dörröppningen och var på väg tillbaka ut i kyrkan, hördes ljudet igen. Denna gång var det starkare och tydligare. Det var en flöjt som spelade. En blockflöjt. Freja bestämde sig för att ta reda på vem som spelade.
Med snabba steg rundade hon en pelare och såg ut i kyrkan. De tända ljusen lyste fortfarande och kastade ett varmt ljus över statyer och inte längre tomma bänkrader. Det satt människor där. Fint klädda. Det var både unga och äldre. Framme vid altaret satt flera människor. De höll instrument i sina händer. Tvärflöjter, klarinetter, fioler och violiner. Längst fram stod en ung kvinna i Frejas egen ålder. Hon höll en blockflöjt i mörkt trä framför sig. Sakta lyfte hon den till munnen. Hon bar en lång klänning i blått. Håret var uppsatt i en lös knut på huvudet, runt halsen hängde ett hjärta av guld. När de första tonerna ljöd i kyrkan fick Freja svårt att andas. Orden räckte inte till för att beskriva hur det lät. Vackert var inte tillräckligt. Hon kände hur ögonen fuktades. Hon lyfte handen och slöt den om sitt eget hjärta av guld. Mormors.
