Staden som vill ha ”konstig konst”

Start

Fotoreportage från konstiga Katrineholm, med allt från reproduktion till rabalder, signerat Oksana Verkhola.

Jag är amatörfotograf och intresserar mig för den offentliga konsten i Katrineholm och stadens medvetna satsning på samtidskonst. Det sammanhållande i projektet som jag berättar om i artikeln blev att jag såg konstverken som individer, försökte fånga deras personlighet och deras historia. Och hur platsen de placerats på blev en scen för allt detta. Sju ord utkristalliserade sig:

  • Reproduktion
  • Representation
  • Respekt
  • Regler
  • Regrediera
  • Rabalder
  • Ringblomma.

Orden svarar på vad berättelsen handlar om. Bilderna visar verkens personlighet och berättelsen.

Reproduktion

Big DNA av Ian Newbery. Foto: Oksana Verkhola

Verket handlar om spiralformen, om ”copy of a copy of a…” som Trent Reznor sjunger, eftersom DNA multipliceras i oändlighet. Ibland ser vi det tydligt i form av enäggstvillingar.

Representation

Big blue (2016) av Linda Bäckström, Wetterling Gallery. Foto: Oksana Verkhola

Omstridd, omtyckt och oönskad. Är det en häst? Spelar det roll? Minns Magritte ”Ceci n’est par ute pipe”. Detta är inte en häst, detta är en skulptur. I kvarteret Hästen där kraftfull häst möter hästkrafter i en ständig rundgång under helgens kvällar.

Respekt

Att bygga en identitet handlar både för tonåringar och en stad om exkludering och inkludering. När konstverket skapades gjorde man därför det i samarbete med ungdomar. Staden ville förmodligen uppfattas som inkluderande genom att rent faktiskt inkludera målgruppen. Symboler har satts i relation med viktiga ord på tjugo olika språk – i neon.

Regler

Här och där av Fredrik Raddum. Foto: Oksana Verkhola

Gångfartsområde – det finns plötsligt tre stycken i Katrineholm och invånarna verkar ovana vid den ”anarki” som är dess grundregel. Här och där handlar därför för mig om riktning och rörelse. Om möten mellan olika sorters trafikanter.

Regrediera

Kreaturstorg av Monika Gora. Foto: Oksana Verkhola

I Stadsparken ser man familjer placerade i liknande kluster som Jimmysarna. Barnen leker ofta på och i skulpturgruppen. Lek bygger synapser. Sprakande snabba. Jag tänker på Beuys och ”homo ludens” – den lekande människan.

Rabalder

Motorisk Scenografi av Annika Oskarsson och Thomas Nordström. Foto: Oksana Verkhola

När Motorisk Scenografi mötte publiken 2013 blev det förlöjligat. Det har gått sju år. Det har blivit en symbol för staden. Men först var vreden så stor så ett av husen fälldes. Tydligare kan inte kampen om konsten visas. Samtidigt visar verket hur konsten kan bli del av och förstärka en stads identitet. Myten om den röda stugan syns tydlig. Samtidigt finns sagokänsla i skulpturen och placeringen vid Talltullen. (Och AT-AT från Star Wars gör sig påmind.)

Ringblomma

Ett tudelat verk: “Det lilla är det stora” av Niklas Mulari. Foto: Oksana Verkhola

Likt ett prisma, eller av kustkorvett inspirerad, välkomnar ett barn med en tulpan. I rondellens rundgång – en ringdans. Där sätter staden stora ståndare. I cirkulationsplatsen intill som del av samma verk: körsbärsblommor. I annan del av staden: blåklockor.

“Det lilla är det stora” av Niklas Mulari. Foto: Oksana Verkhola

Bakgrund och vidare läsning

Den offentliga konsten i Katrineholm är en del av kommunens strategi för att omforma bilden av industristaden, av 1900-talets gråa, rykande, dammiga Katrineholm. Alla invånare delar dock inte entusiasmen för den skattefinansierade utsmyckningen. Läs mer på Katrineholms kommuns hemsida och orientera er bland verken med kartan!

Läs vidare

Se fler foton tagna av Oksana på hennes Instagram

Mer av konstnärerna vars verk omformat bilden av Katrineholm:

Niklas Mulari

Monika Gora

Annika Oskarsson

Thomas Nordström

Fredrik Raddum

Linda Bäckström

Ian Newbery

Oksana Verkhola

Oksana Verkhola kommer från Ukraina. Bor numera i Katrineholm. Har studerat digital fotografi vid HDK Valand, Göteborg. Vid sidan av fotografi gillar Oksana även konståkning.