jag samlar på ord tvångsmässigt. som superkraft vill jag kunna alla synonymer.
jag skriver de här raderna på min tinder-profil och hoppas att nästa tjej som sveper höger kommer ha ett hjärta som bultar till vänster och älska min förkärlek till orden. de jag samlar i anteckningsböcker, på plakat och i tomrummen av tankarna.
mitt ex säger att jag har för många ord. att jag pratar mer om mina känslor än känner dem. om hon ändå visste hur välbärgat inre liv jag har. alla dessa affekter som omvandlas till desorganiserade tankar, rusandes i omlopp, som tråcklade alfabet och brustna hjärtslag. men min rika vokabulär gör mig tydligen outhärdlig att leva med.
det finns en anledning till varför vissa människor föregås av prefix. (prefix är en synonym för förstavelse. ett exempel på en förstavelse är ”syn”, vilket betyder tillsammans, som tillsammans med efterledet ”onym”, vilket anger namn på saker, bildar det sammansatta ordet synonym som i sin tur är motsatsordet till motsatsord).
jag matchar med en tjej och hon frågar vad mitt favoritord är och jag tar fyra dagar på mig att svara. det går inte att välja när du har så många val. kanske är det därför tinder är ett vinnande koncept i en liberal marknadsekonomi men en usel kärlekspraktik. hur kan du knyta an till någon när du ständigt letar efter en ny.
hon har inga favoritord, hon som frågar efter mitt. men hon är engagerad i miljön. det säger egentligen inte så mycket om henne. alla vita medelklasstjejer jag träffat på sistone gillar att prata om antropocen men inte att prata om klass och jag har så många ord för detta beteende men väljer för nu att beskriva det som att ha fattig analysförmåga.
kanske har mitt ex rätt, jag är nog rätt plågsam att ha att göra med. storhjärtad och småsint. mångordig med kort stubin. ständigt rädd att drabbas av afasi. men det är väl genom orden vi kan utforma begränsningarna, skriva för en framtid, förlåta det förgångna och kräva närvaro av nuet.
så är det ändå inte jag som är nåt på spåren, med mitt maniska ackumulerande. när apokalypsen annalkar, anarki följd av allsång, när vi krävt allt åt alla, är jag redo att stirra medusa i ögonen. förlåta synderna för deras skull och aldrig glömma dem för min egen.
men den här dagen är inte dagen som är störst. så jag fortsätter samla, spara och sortera. bara idag har jag blivit berikad med fyra nya. en kan aldrig ha för många ord. låt aldrig ett ex få dig att tro något annat.
Verket är ett bidrag inskickat till tävlingen ”Fattig/rik” inför Trakten #3. Se alla bidrag på tävlingens samlingssida!
