Dikt av Erling Persson
Någon säger att man måste ha blick för det
en annan menar att det behövs då inte alls
man kan som en blodhund sniffa sig fram
eftersom
där under det höga gräset
där under de falska tuvorna
stiger doften av skörd
och belönar dem som är berikade
med rätt sorts tålamod
Kanske att jag inte tycker
smakexplosionen varandes tillräcklig
inte kraftig nog för att kompensera
att plåga sig igenom
den tråkiga väntan
på att de små trattarna
ska börja gulbrunfläcka min hornhinna
och säga
hej
nej
jag vill inte ha en sådan relation
med något jag äter
jag vill inte ha det kravet
vid matbordet
att ett kilo är värt sin vikt i guld
och jag därför inte kan vänta mig
något annat än en sinnessensation
Trattkantarellen har just därför
alltid gjort mig besviken
en sådan hausse måste
till viss del sälja luft
Bättre då med den anspråkslösa
vardagliga och en masse mångfaldigade
champinjonen
som inte lovar någonting
som inte kräver någonting
som stilla odlas i gammal lave
som därför kan rocka en torsdag
hela vägen till en
överraskande
köksdans
robust
stabilt
varje gång den möter smör
viskandes när det tystnat:
förvänta inget
bli välsignad med allt
