Dikt av Gunilla Lindén
Han följer mig genom urskogen. ”Korgarna fulla!” Orden vibrerar. En elegi för baryton och violin.
Svamppromenadens sällan uppnådda längtan.
Sjutton års frånvaro. Av död. Och ändå. Närvaro i varje steg.
Den svarta trumpetsvampen vecklar ut sig i björnmossan.
Han ler inom mig.
