Taxi 15 rullar genom råkallt
mörker och julens blida ljus
Julaftonen är krispigt vit. Taxametern tickar. I baksätet lättas människors hjärtan på problem och glädjeämnen, tröstlöst mörker och hoppingivande ljus. Vill du veta mer om Teater Orkas julsaga? Då ska du boka Taxi 15.
I Turbinen, teaterlokalen i Katrineholms lokstallar, har repetitionerna gått över i knivskarpt läge. Plötsligt ligger premiären av Teater Orkas julföreställning bara en vecka bort. Mycket sitter som det ska. Men det finns ljussättning att trixa med. Repliker att slipa – och en ratt som behöver en åtskruvning.
Men ändå.
Den del av ensemblen som repar när Trakten hälsar på, agerar med självsäker pondus i strålkastarskenet. Ingen driver iväg alltför långt från pjäsens ankare, placerat mitt på scengolvet: taxibilen med nummer 15.
När den rullar ut på stadens gator kommer teaterpubliken att få möta en brokig skara passagerare, personligheter, livsöden, drömmar och – mardrömmar.
– Många kommer att känna igen sig i dem. Och det spelar ingen roll om man tycker om julen eller inte. Det här är en pjäs som innehåller något för alla, säger Ida Svenningson som med Taxi 15 gör regidebut.
Dramats manus är skrivet av Jenny Wistbacka, en av Teater Orkas primus motorer. Från början var avsikten att hon också skulle svara för regin. Men annat kom emellan. Hon vände sig då till Ida Svenningson, som var klar för en av rollerna och dessutom axlat producentuppdraget. Möjligheten att få regissera var ett erbjudande hon inte kunde motstå. Och sedan?
– Jag blev jättenervös! erkänner den 18-åriga debutanten.
Svenningson är dock ingen novis i teatersammanhang. Hon vet hur arbetsprocessen fungerar, vilka discipliner som krävs; hon har pluggat teater på gymnasiet och medverkat i flera uppsättningar av Teater Orka och Kulturskolan.Dessutom är hon trygg i manuset som teatergruppen arbetat med.
– Det är är fantastiskt och ensemblen underbar, så jag kände direkt att jag ville göra det. Jag har tagit mycket hjälp av producenten Vilja Wising och vår pianist Karin Bergfjord, och samarbetar mycket med hela ensemblen. Några av dem är nya som skådespelare så vi har hjälpt och stöttat varandra.
Taxi 15 är en julsaga. Därom ska ingen behöva tvivla, försäkrar regissören.
Men den som kan sin Jenny Wistbacka, vet att skinande ljus snabbt kan släckas av mörker. Det som utspelas medan taxametern tickar och taxin kryssar genom staden, uttrycker sålunda både fryntlighet och tungsinne.
I pjäsen får publiken följa taxiföraren och de personer som bokat en körning under den speciella dag som julafton är.
– Alla som åker med taxin ger uttryck för sina tankar och de problem de har i livet. Problemen har koppling till några av de samhällsproblem vi upplever, säger Ida Svenningson.
Utan att vilja avslöja för mycket, nämner hon HBTQ och ätstörningsproblematiken som två laddade samtidsfrågor som pjäsen tar upp.
– Vissa grejer blir ganska allvarliga. Men det finns också mycket lättsamhet i pjäsen. Dessa kontraster är spännande att arbeta med, säger hon.
Drygt ett dussin skådespelare medverkar i Taxi 15. Förutom Svenningson själv i en av rollerna, framträder Ida Wadman, Vilja Wising, Paulina Fornemyr, Monica Jansson, Dragan Jankovic, Anki Ström, Charlie Ström, Per Ström, Agnes Nilsson, Nicka Fröberg, Mikael Lindgren och Karin Bergfjord.
Den senare svarar för musiken, som är en viktig del av föreställningen. En äldre Teater Orka-låt återkommer i ny tappning, men det finns också nyskrivet material av Bergfjord/Wistbacka.
En skådespelare är konstant på scenen: Ida Wadman. Hon spelar taxichauffören, dramats centralgestalt och den som får lyssna till det som sägs i baksätet – vilket påverkar henne.
– Det intressanta med rollen är att hon själv inte säger så mycket. De andra karaktärerna speglar hennes egen jobbiga historia, som innehåller mycket som inte sägs i klartext. Man får se vem hon är genom dessa människor. Hon är en fin person, vill jag tro, men har varit med om mycket som gjort henne bitter. Men hon får nya perspektiv på sig själv genom människorna som åker med taxin, reflekterar Ida Wadman.
Taxi 15 har premiär den 16 december. Den framförs även vid två tillfällen den 17 december, och har sin final den 18 december.
– Det blir en väldigt trevlig teaterupplevelse och ett avbrott i julstöket som ger plats för både skratt och gråt. Publiken kommer att bjudas på en himla massa känslor – och absolut av kärlek till julen, utlovar Ida Svenningson.
