Hållbarhet och hantverk blir motståndshandling mot resursslöseri i en konstutställning, ”Först var det mörkt”, där grundmaterialen är så skilda som återvunnen japansk textil, ibland hundra år gammal, bovete och skulpturer som visar elektronikkomponenter i megaformat.
Trakten ser:
Takao Momiyama, Gunnel Pettersson och Nisse Bergman, Först var det mörkt – konst, återbruk och odling som motstånd, 17 juni till 30 september. ETC Solpark i Katrineholm, vernissage 17 juni kl. 13.30.
Takao Momiyamas material är textil och tekniken är japansk Sashiko – ett traditionellt hantverk som har sina rötter i såväl japansk som svensk bondekultur. Han kombinerar detta långsamma och tidskrävande sätt att bevara och sy fast tid och främja ådelt åldrande med att ha tiotusentals följare online. Digitala plattformarna möjliggör en pedagogisk praktik där han sprider kunskapen om tekniken boro och stygnen Sashiko. Takao Momiyama är även en kampsportare av rang – och har många dan i Iaido som är konsten att hantera japanska svärdet, så som samurajerna. Han reser dessutom runt i världen som dommare i Kendo. Hållbarhet hela vägen alltså, innifrån och ut, och Momiyama skyr således inte det tålamodsprövande och sådant som kräver uthållighet och mycken träning.
Gunnel Petterssons material är bovete. Odlingen är hennes konstnärliga praktik – med intresse för samhällskritik och undersökande processer. Bovete har länge varit helt avgörande för den ukrainska ekonomin så Petterssons grundmaterial är tyvärr aktuellare än någonsin. I ETC Solpark odlar Pettersson ett fält med bovete och det kommer att bli platsen för hennes process. Om man hos hennes man Takao Momiyama kan lära sig att lappa kläder så kan man hos Gunnel Petterson lära sig att laga och skapa ätbara produkter och maträtter av bovete – det kommer att hållas flera workshops i solparken under sommaren.
Nisse Bergman är spelutvecklaren som bytte bana och blev konstnär. Bergmans skulpturer har dock kopplingarna kvar till elektroniken och genom att ta små detaljer i PC-datorer och skala upp dem till mäktiga skulpturer sker en förskjutning av vårt seende. Bergmans verk plockar sönder teknologin i dess minsta delar för att på så sätt diskutera teknologi och makt. Till sin exemensutställning skrev han: ”Jag arbetar med informationens materialitet och hittar inspiration i vetenskapliga artiklar och standardspecifikationer samt You Tube-videor.”
Tidigare under sommaren, 3 till 11 juni, hade Stockholms konstnärliga högskola utställning i parken och då visades 10 projekt. Två av dem finns fortfarande kvar.
The Phantom Carriage (Körkarlen) av Dan Lageryd är ett 8-kanaligt ljudverk. Bredvid riksväg 52 kan vi höra trafikljud från den tiofiliga Essingeleden. Det är en forskning i framtidens nostalgi då bensin och dieselmotorer inte finns längre, och ljudet av dem och trafiken de ingick i inte går att lyssna till längre.
Excursion: Karin Willén intervjuar män som i hela sitt liv arbetat med industriellt skogsbruk och som nu ändrat sig. Verket är farligt där det finns under solceller på en bitvis väldigt rå markyta. På en av Willén egensnickrad duk kan man se en filmad skogpromenad. Kanske en politisk kommentar om att även skogspromenader kommer att bli nostalgi när ingen skog finns att ta dem i. Willéns verk sträcker ut sig som en sand-box från dataspelsvärlden, vad du ser och vilken väg du tar påverkar hur du upplever det. Och som sagt, det är inte riskfritt, det kräver att du är uppmärksam i interaktionen med verket, för att undvika att skada din egen kropp som exempelvis fotleder eller annat.
