Vem hamnar i bakgrunden? Och hur kliver man in i gemenskapen? Det, och IBM-maskinernas märkliga kapacitet, har inspirerat Tinna Sigge till den här novellen.
Stor grupp. Litet rum. Enda mannen. Enda under trettio. Ensam.
Pratet flyter trögt.
Snart bildas smågrupper. Inte med mig. Oron bubblar.
Jag stirrar på skärmen som om den skulle slås på med telepati.
Vilken idiotisk idé, att gå en kurs i BASIC datorkunskap. Jag är tom.
Läraren försöker få igång overheadapparaten, men misslyckas.
“Jag får gå och hitta någon som fixar det här med tekniken. Se om ni kan hjälpas åt att få igång era datorer så länge.” Vejron försvinner ut i korridoren.
Så kommer hon fram. Ljuslockig, rund, glitterögon.
“Hej! Du är ny på skolan, visst? Jag heter Carita.” Hon sträcker fram handen. Jag tar den.
”Olle, men jag kallas Trettisjusjutti. Eller bara Tretti.” Jag harklar mig. Varför skulle jag säga det? Tankarna vimlar.
“Det var ett spännande smeknamn! Det får du berätta mer om på kafferasten.”
Hon släpper inte min hand.
“Men kom och titta, Lisbeth har fått igång sin dator! Hon har en egen dator hemma, och hon kan rita gubbar. Jag får inte ens igång min burk, jag. Är du duktig på teknik?”
Jag reser mig och går med till Lisbeth. Alla står i ring runt henne, tittar beundrande på skärmen. Hon har gjort en fågel. Eller nåt.
<(^-^)>
Fantastiskt.
“Men den här då?” Lisbeth knackar entusiastiskt på tangentbordet.
___/\___\o/___
“En hajattack!” Alla skrattar, jag med. Det är faktiskt något annat än mitt enda tekniktrick.
Nu ser de andra på mig och Carita säger:
“Det här är Olle. Eller Trettisjusjutti, var det så?” De ser på mig. Vänligt, nyfiket. Tar mig i handen, presenterar sig. Namnen snurrar.
“Äh, vi kan väl gå och fika medan Vejron letar efter hjälp.” Carita tar ledningen, självklart. Hon skriver på svarta tavlan Vi är i cafeterian Hämta oss där. Vi går, i samlad tropp.
Vid fikabordet tjatar hela gruppen tills jag ger med mig och plockar fram miniräknaren.
“Jo, man skriver in 3770. Och så vänder man på räknaren, och då står det OLLE …”
De jublar och Carita klappar händerna.
“Oh, så fiffigt! Trettisjusjutti, hihi! Kan du skriva nåt mer?” Och jag skriver.
1414 HIHI. 5514 HISS. 35508 BOSSE. 0,937 LEGO. 71077345 SHELLOIL. 0,7734 HELLO.
Detta verk är en del av en hyllning till Åsa folkhögskolas 150-årsjubileum, skapat av deltagare på kursen Skriva bok – från ax till limpa. Är du intresserad av skrivarkursen så startar nästa läsår i januari. Sök kursen här.
