En bild av en grupp klasskamrater inspirerade Åse Geschwind att skriva brev till 150-åringen Åsa folkhögskola.
Att söka mig till en folkhögskola var ingenting jag hade planerat, jag visste inte ens att sådana skolor fanns. Jag var trött och tonårsdeppig och jag kunde inte se ett nästa steg för mig själv. Efter grundskolan hade jag jobbat några år på restauranger, caféer och en del säsongsarbete på fjällhotell. Jag hade också rest lite.
Nu insåg jag att jag skulle behöva någon form av stabilitet för att gå vidare. Skapa en grund för mitt fortsatta liv. Men att studera på vanligt vis var uteslutet. Jag kunde inte se mig själv gå in i ett sådant sammanhang. Det skulle vara som grundskolan tänkte jag, fast värre!
Jag var rädd för pressen och stressen som det skulle kunna innebära att börja studera igen. Jag var rädd för konkurrensen med de andra eleverna. Mindes alltför väl hur dåligt jag passat in i den vanliga skolan. I efterhand inser jag att jag på någon nivå gett upp hoppet om en utbildning för mig. Det gick bara inte att vara som jag var och gå i skolan.
***
Jag ser med tacksamhet hur försynen vägledde mig till folkhögskolan. Minns tiden tydligt. Det var så mycket som plötsligt kändes möjligt, vi elever hade något gemensamt och det fanns utrymme att utforska det. Formen var inte exakt given. Det fanns en frihet att söka och finna något nytt.
Folkhögskolan liknade ingen skola jag varit på förut. Här fanns en öppenhet och en tillit som jag aldrig tidigare stött på. Ingen sa till mig att du måste läsa det här och innan du slutar ska du uppnått det där – annars blir du inte godkänd. I stället frågade någon hur jag ville utforma mina studier, vad ville jag fokusera på?
Det var inte kravlöst, det menar jag inte, men det fanns en frihet för mig att använda studierna så att jag kunde känna att det var för min skull jag studerade.
Mina idéer och mina egenheter var uppskattade här. I stället för en uppsats kunde jag få göra ett kollage i tyg. Det var lika värdefullt.
***
Jag blir varm i hjärtat när jag nu tittar tillbaka på mina folkhögskolestudier och vad de betytt för mitt liv. Jag fick en möjlighet att möta mig själv på ett sätt som jag aldrig gjort tidigare. Jag kände att jag kunde bidra till världen precis så som jag är.
Så kära Åsa, det var inte till dig jag kom när jag var ung och behövde vägledning, men det är hos dig jag är idag. Långt senare i livet och i nya studier. Än en gång får jag uppleva den rikedom som finns på folkhögskolan och i dag är det du som får ta emot min hyllning.
Varmt tack och GRATTIS på 150 årsdagen!
önskar en av dina elever 2022
Detta verk är en del av en hyllning till Åsa folkhögskolas 150-årsjubileum, skapat av deltagare på kursen Skriva bok – från ax till limpa. Är du intresserad av skrivarkursen så startar nästa läsår i januari. Sök kursen här.
