Vi vandrar förbi 14 målningar. Målningar om smärta och outhärdlig ondska. Denna konstinstallation är dock så mycket mer än målningarna och de staplade böckerna och ljudverket. Det handlar om ett tungt innehåll, och en faktaspäckad utställningskatalog ger väsentlig vägledning in i ett mörker – mitt i det upplysta rummet.
Trakten ser:
Jerusalem, utställning, Ann Edholm och Tom Sandqvist, Sörmlands museum, 22 oktober till 8 januari.
Först känns det abstrakt och vackert – de små variationerna och de ibland knappt synbara färgskiftningarna. Men det finns en konkret del i varje målning – sprickan, spetsen, glipan. När det går upp för mig att detta inte helt är abstrakt måleri utan närmar sig figurativt är det nästan inte greppbart. För vad är det vi ser? Det förhåller sig till foton. Det förhåller sig till George Didi-Hubermans bok Images malgré tout (Bilder trots allt, 1994). Till fyra bilder som togs inifrån Auschwitz gaskammare från tröskeln och ut.
Tom Sandqvist stora installation mitt i rummet med en mängd böcker med samma titel, Jerusalem, staplade i flera lager ger, med sina blodröda ryggar och gyllne pärmar, ledtrådar. Men mycket mer än så får vi inte utan texterna. För trots de stora målningarna i en serie som tar tre väggar i anspråk är det här en texttung utställning. Man kan lyssna på texter. Man kan läsa. Tom Sandqvists Jerusalem går inte att läsa här men i shoppen finns en av hans andra böcker. En tung pjäs bunden i liturgisk lila: Ahasverus vid staffliet. Judisk konst och judiska konstnärer i den central- och östeuropeiska modernismen kring förra sekelskiftet.
Tung teori alltså som känns, om historia som fortfarande bränns.
Tung teori alltså som känns, om historia som fortfarande bränns. Om drömmen om ett Jerusalem som blev till kremeringsugnsrök. Installationen är gjord med hopp om att ”mobilisera samhällets immunförsvar emot det omänskliga”. De biverkningar som sköljer över oss just nu på grund av sådan omänsklighet gör att vi alla behöver skaffa oss ett stärkt immunförsvar – grundat i ett tydligt tillsammans. Fråga oss: vilket är vårt ansvar och hur stor blir den moraliska skulden om vi tittar bort? Eller med curator Kalinka Ussings ord ”Hur mycket kan vi förstå och hur mycket kan vi inte förlåta?”
