Över hela Sörmland finns grupper av skrivande människor. Författande är ensamt men skrivandet socialt. Traktens Karin Flygare har jobbat med skrivgrupper och berättar här om många spännande möten.
Att skriva ger perspektiv. Man hittar egna ord, tänker färdigt tankar, ökar sin självinsikt och sitt självförtroende. När man hittar andra som också skriver så är man plötsligt en liten grupp som träffas kring skrivande. Och vips så har man fått läsare! För skrivarkompisarna läser de man skrivit. Man blir bekräftad. Vad kul! Kanske man vill veta mer hur man kan utveckla sitt skrivande och skriva en riktigt bra bok! Ja! Du vill träffa andra som kan ge synpunkter på det du skrivit. Du läser andras texter och ni pratar om ordval, perspektiv, miljöbeskrivningar, gestaltning och hur ska man göra när man inte kommer vidare?
På uppdrag av Region Sörmland Litteraturutveckling kontaktade jag under senvåren de skrivgrupper IRL i Sörmland jag kunde hitta. Det blev tillsammans sju (inklusive den grupp som jag själv startat). Jag besökte skrivgruppen i Oxelösund, Trosa, Stallarholmen/Mariefred och jag träffade Peter Björkman som representerade Strängnäsgruppen och jag hade telefon och mejlkontakt med representanter för Eskilstunagruppen och podden Novellskrivarna i Nyköping.
I grupperna fanns både de som var mer professionellt inriktade och de som mest skrev för skrivandets skull och de som var projektinriktade på en speciell text/bok (till exempel att skriva om sitt liv).
Det alla hade gemensamt var att de gillade att skriva.
Varför är man med i en skrivgrupp?
– Vi har roligt ihop, är själsfränder. Det är så ensamt att skriva annars”, säger en kvinna som har varit med i en grupp med 4-6 kvinnor under flera år. Hon har gått flera skrivarkurser och gett ut böcker på egen hand.
– Det är en fritidssysselsättning och man inspirerar varandra. Skrivandet blir ett sätt att skriva av sig, rensa huvudet. Man använder skrivandet för att försvinna in i en annan värld och detta kan man dela med sina skrivarkompisar. Dessutom har vi ju så roligt, säger en annan av kvinnorna i samma grupp.
Alla grupperna hade mer eller mindre struktur på sina träffar. Från en grupp där det mest bara var början och slutet som var uppstyrt till andra som hade flera fasta punkter som till exempel flödesskrivning, skrivövning, runda, hemläxa och textrespons. En grupp gjorde en podd, Novellskrivarna, som finns på Spotify.
Flera pratade om att tillhör man en grupp har man ofta en deadline till nästa träff och på det sättet håller man i gång sitt skrivande. Skrivgruppen skapar motivation.
I samtliga grupper talades det också om inspirationen man får av de andra deltagarna. Man beskrev också lyhördhet och att man blir sedd utifrån texterna. Diskussionerna blir ofta intressanta och i samtliga grupper verkade det finnas en outtalad regel om sekretess.
Noterbart:
- I de flesta fall ingen formell ledare.
- De flesta har gått skrivarkurs.
- Man träffas hos varandra, på bibliotek eller kafé.
- Samtliga grupper framhåller inspirationen från andra som viktig.
- Skrivgruppen har blivit ett sätt att umgås, sedd och bekräftad.
- Flera grupper har en fb-grupp på nätet som har fler medlemmar än de som fysiskt dyker upp.
- Mer eller mindre tydliga ramar för mötena, somligt är outtalat.
- De allra flesta deltagarna är kvinnor. Undantag Stallarholmen/Mariefredsgruppen med två män och Novellskrivarna två män och två kvinnor. Min erfarenhet är också att kvinnor dominerar stort på skrivarkurser och bokcirklar.
