//

Symbolik och spänning i Ekmans Löpa Varg

Trakten läser/lyssnar
Löpa varg, roman/ljudbok av Kerstin Ekman, Albert Bonniers förlag, 2021. Uppläsare: Lennart Jähkel.

Länge är det en poetiskt existentialistisk skildring. Det är njutbart, insiktsfullt, vackert, hopplöst, sant. Läsaren får följa en man som känner att slutet kan anas. Han får inte skotta snö, han avsätts som jaktledare. Samtidigt gör han bokslut över livet, återvänder till sina jaktjournaler, ifrågasätter sig själv och samhällsordningen, men inser också att han alltid gjort det; bara lurat sig själv att spela med.

Tidigt i romanen möter han en varg som både symboliskt och konkret förändrar tillvaron och hans syn på den, eller snarare knuffar honom till medveten insikt, för det är först i mötet med vargen som han erkänner livssynen inför sig själv.

Med små medel ringar Ekman in naturen, könsroller, vad det är att åldras. Många aspekter av att vara man. Vad det är att existera.

Men så ändras allt och det avslutas med en deckarhistoria. Och den är spännande och läsvärd. Men varför?

Fram tills deckarhistorien var det en roman om åldrande, natur och existens. Jag fick tidigt en känsla av att berättelsen skulle glida över i en djupare symbolik, att ulven och Ulf skulle mötas igen, att människan och det vilda kunde bli ett och – med referenser till The Call of the Wild – försvinna in i de sista spillrorna av skogen som han bidragit till att utarma. I stället slutar det som en deckare? Som sagt, inget ont om slutet, för det är spännande, men jag hade väntat mig något mer storslaget!

Två citat som fastnade:
”Nu silade dagarna som snö och jag sköt ofta opp saker.” 
”Den var fullastad med levt liv.”

Och så var jag tveksam till Lennart Jähkel som uppläsare. Det är ett känt gissel för skådespelare att bli sammanknippade med en roll, det är lätt hänt att då förbise personens kvalitéer utanför rollen. För mig sitter Pistvakt som en kladdig stämpel på honom och det är bara orättvist och fördomsfullt av mig. För han är inget mindre än en lysande skådespelare som här gör ett vackert röstporträtt av romanens Ulf.

Jag rekommenderar att lyssna på boken: Jähkels inläsning är lugn, balanserad och med små, respektfulla medel tillför han ytterligare dimensioner till texten. Tack för påminnelsen att hålla ett öppet sinne.

The Call of the Wild, på svenska Skriet från vildmarken, är en kort äventyrsroman av Jack London, från 1903. Den utspelar sig i guldruschens Kanada på 1890-talet och protagonist är slädhunden Buck, som förvildas i en hård miljö och till sist blir ledare för en vargflock.

David Armini

Född 1973 i Göteborg, och uppvuxen i Tanzania och på Gotland. Yrkeslivet har varit som entreprenör och matematiker – åter i Göteborg – men också i Norge och Indien.