Vad för slag, liten begynnelsebokstav i rubriken! Hur far man egentligen fram med skrivreglerna i kulturtidskriften Trakten? Hur man vill, är svaret. Kunde Charles Bukowski så kan Erling Persson. Åtminstone om det gäller en julnovell. Håll tillgodo!
20210902 så det var inte alls en inköpsresa. egentligen. det han fått reda på nu om planen hade sina fördelar. men den som känner till riskerna blir ofta skrämd. inte medveten och kalkylerande och förberedd utan just skrämd. det var vad som hände denne allt annat än anpassade medborgare när han stod inför att förändra många människors liv. konsekvensmedvetenhet. han struntade förvisso i vad som drabbade de andra, han var fortfarande konsekvensneutral på det viset, men medvetenheten om riskerna för egen del var han inte likgiltig inför. ha lade fram bältet på bordet. tog av kläderna som han kommit dit i. när han gick ut igen skulle de vara en förkolnad hög i kaminen. som en slags meditation tog han sedan på sig de nya. han skulle tänka igenom varje steg noga. och svara på frågan varför till varje del. det fanns en orsak till att han tog på sig just det paret strumpor just idag. varför han valt en undertröja i just den färgen. och den rent praktiska orsaken till varför ett bälte skulle knäppas fast runt hans midja.
20211012 att inte kunna leta sig fram på nätet var ett hinder de inte riktigt hade räknat med skulle ställa till så mycket problem som det gjorde. det var inte många som tryckte kartor numera. norstedts hade lagt ned sin avdelning och små tryckerier hade inte råd att själva ta fram materialet. det var få som ville dela med sig av de kartor de tryckte åt försvaret. men en papperskarta behövde de. det var helt enkelt inte möjligt att genomföra det hela om de lämnade digitala spår överallt. papper var liksom off grid. och de ville verkligen inte vara påkopplade, uppkopplade eller inkopplade på något sätt. de tänkte flyga under radarn på hela jävla övervaknings-samhället. inte vara ett av de dumma fåren som för att hjälpa till delade med sig av allt. skickade hela sitt liv till stora brodern. vad hände med all denna information? den användes så fint till att bekämpa sjukdomar och till att göra världen säkrare för de svaga. så de skulle överleva för att dö en annan dag liksom. den där mentaliteten fick det att vända sig i magen.
20211201 han hade inte använt sitt betalkort på flera månader. att hyra ett förråd i ett garage krävde inte mer än några hundralappar och trots att den där gubben nog misstänkte att det inte alls var hans behov att få undan soffan från vardagsrummet, när svärmor skulle komma på besök och det därför skulle putsas och sättas in en fin bäddbar sak där, som låg bakom så ställdes inga frågor. han skulle å sin sida inte fråga gubben om hur han kunde hyra ut i en byggnad som såg allt annat än godkänd ut för något annat än filmsprängningar. det står en hel del sådan byggnader och vittrar runt om i landet, men inte så många har mod nog att hyra ut – och särskilt inte till folk som det rätt uppenbart handlar om att de kommer att bo i lokalen. kanske var det inte så rutinerat att ha med sig en väska med konserver i, men han hade begränsad budget och fick ta med allt som funnits i lägenheten när han ”flydde” från den. det fanns redan för mycket av det han behövde kvar i den. det skulle tyvärr kosta. gick det bra var det en kostnad han kunde ta. om inte kvittade det.
20211213 det var fuktigt och rått. han frös. men tänkte att det skulle härda. det här var platsen som skulle få honom att slå ut. bli den där vackra blomman med kraft att tjusa och förändra. förtrolla om man så ville. för vad kunde förtrolla någon på ett mer genomgripande sätt, göra dem till helt overkligt magiska med krafter utöver det vanliga, än att ta på sig bältet. när han tänkte på det så var det som det kalla där utanför försvann. han tappade känseln och njöt av att göra det. den där känslan av att vara inuti sig själv. det hände ganska ofta att han upplevde verkligheten omkring sig som en kuliss, inte riktigt övertygande. som om han var i ett spel, som om personerna han träffade liksom inte var kompletta. det gjorde honom rädd. vad hände om han gav efter för den där känslan, att det var en hinna, något han kunde röra och göra som han ville med? det öppnades en ravin av respektlöshet, han kände inte att de där figurerna han mötte behövde behandlas som om de var människor. och lusten till en hel rad kränkningar bubblade upp i hans tankar.
20211215 svårigheten med att vara en bältesbärare, eller en blivande, var att tyngden fanns någon annanstans. kraften var liksom inte några gram utan förvarades i lager inom honom. han var tvungen att söka knappar. borsta fram sådana som legat dolda under sand och grus och jord. en utgrävning i psykets dammiga vrår. han gick metodiskt till väga. skalade löken. det var inte ondska han sökte, det var beslutsamhet. bevis på att han inte vek ner sig, att när han stod där öga mot öga med barn så vann inte hans rädsla utan det var hans målmedvetenhet som tog guld. ärendet var större än hans små tillkortakommanden. psykologer värda namnet visste att känsla av mening och sammanhang kan förändra vilken människa som helst. vad som gav mening var dock ett kärl redo att fyllas med vad som helst. förtröstan. leva så som Gud ville. eller tro på revolution. varje historisk händelse har kombinerat det där. och slängt in en ledare som personifierat hopp. varit ett löfte om förändring – för vem har man inte varit särskilt noga med att ange.
20211220 tobaksaffären med den gula skylten hade sett likadan ut sedan han som tonåring lyckades lura till sig blå blend. det hade alltid varit så. han misstogs för någon som inte bar ett mörker, som inte hade lava av ilska. någon som var trevlig och välartad. och då kunde ingen se det som fanns rakt framför ögonen på dem. en gång gick han ut genom kassan med nästan ett helt flak burköl fördelat innanför jackan. vad tänkte expediten? eller såg hon helt enkelt inte? var han så säker och stabil att det inte fanns något att misstänka? tyckte hon synd om den trevliga och glada pojken som var så tjock? det hade alltid intresserat honom. det där med att det inte syntes, det som man inte trodde på. han var inte många år när frågorna fanns i hans kropp, frågor om det han såg och det som beskrevs. att det fanns en ravin mellan det vuxna sa och det vuxna gjorde. det mellanrummet kunde man utnyttja för däri kunde man gömma vad som helst. om ingen beskrev det fanns det inte. mycket i livet är ett skådespel. ibland är det bara regissören som ser hur de olika delarna samverkar.
20211223 en dag kvar. han var redo. kroppen förändrad så som sig bör. kläderna som med sin röda färg, och det breda bruna bältet, tydligt signalerade skådespelet. han hade gått igenom stålbadet och kunde se gott i varenda person, och kunde ta vilka förolämpningar och projicerade besvikelser som helst utan att röra en min. samma leende i ur och skur. de hade kartan och rutten klar. kunderna hade stått på kö och de var villiga att betala bra för ett minne som deras barn sent skulle glömma. modifieringen av jetpacken var genial – in och ut ur öppna spisar utan problem. imorgon skulle ha visa dem alla vem som var Sörmlands i särklass bästa tomte.
