Trakten kollar läget med Linda Gustafsson på Sensus och musikhuset Inferno i Katrineholm. Läget är pressat för den lokala livescenen – men en sörmländsk kampgrupp är på väg att formeras!
Komikern Russel Peters skojade en gång om den nya tidens musiker, musiker från den så kallade Avicii-eran. Han frågade hur det kan vara möjligt att en musiker håller båda händerna i luften samtidigt som musiken fortsätter, spände sedan ögonen i publiken och sade: “You better be playing with your dick right now.”
Musik är ett hantverk. För många en livsstil. För somliga både och. För mig, att hänga på musikhuset Inferno i Katrineholm, det var en trygg punkt i tillvaron. En plats att höra hemma på. Och det fanns personal som kunde fånga upp sådana som mig, bekräfta och motivera oss.
När jag ringer upp Linda Gustafsson på Sensus 10 år senare finns inte mycket av musikliv kvar i Katrineholm. Det gör mig ont, eftersom jag redan sett musiklivet i Nyköping förstöras.
– Vår verksamhet är utrotningshotad, säger Linda Gustafsson.
Utrotningshotad … Linda Gustafsson kom tillbaka till musikverksamheten 2019 efter föräldraledighet och andra uppdrag inom Sensus. Då återstod små skärvor av den gamla musikverksamheten.
Exakt vad som hände kan Linda Gustafsson inte svara på.
– Det kan ha att göra med att idag kan du hitta färdiga gitarrljud och beats i en gratisapp på mobilen. Du behöver inte släpa dig ner till replokalen med en ostämd gitarr och kompromissa med andra människor, säger hon.
Musik som hantverk ser med andra ord ut att snart vara förlegat.
– Det är gubbarna som driver musikhuset Inferno vidare, säger hon.
Studieförbunden lever på statliga bidrag som syftar till att locka ungdomar till verksamheterna. Man kan tycka att den rutinerade musikerna inte ska ha lokal på Inferno därför att de ska stå till ungdomarnas förfogande.
Det tycker inte Linda Gustafsson:
– Att gubbarna träffas en gång i veckan och repar tillsammans, det är riktig folkhälsa. Folkbildning är ett livslångt lärande, säger hon. Det ska man inte behöva sluta med bara för att man blir äldre.
Vi är utrotningshotade. Men vi ska organisera oss. Unite and fight!
Men Linda Gustafsson har stora planer för att återuppliva musikverksamheten. Bland annat planerar hon att hålla öppet hus på torsdagar, och i samarbete med Studiefrämjandet anordna fler spelningar så att de unga band, som faktiskt finns, får träna sig i framträdandets konst.
Framträdandet är nämligen musikkonstens kärna (minnesbilder flimrar förbi. Med publiken framför sig är man komplett närvarande. Tunnelseende. Utlämnad åt ögonblicket, med timmarna i replokalen som enda livlina).
Ikväll ska tre band spela på musikhuset Inferno. Det är ingen stor tillställning. Linda Gustafsson räknar inte med att några fler än banden själva kommer.
– Det kommer vara glad stämning. Ingen press, säger hon.
Hon menar att det finns en viss oro efter regeringsskiftet att verksamheten på Inferno ska få det ännu tuffare än vad som redan åstadkommits av Avicii-era och pandemi.
– Vi har inte hört någonting om att bidragen ska sänkas. Men vi kan inte ta någonting för givet. Vi måste vara på tå och vara relevanta för ungdomar.
I december ska Linda Gustafsson till Nyköping för att ansluta till en ”kampgrupp” bestående av representanter från andra studieförbund som ledsnat på den nedåtgående trenden. Målet är att sätta press på politikerna, för mer resurser att kunna nå ungdomarna.
Det vore tråkigt om musiklivet i Katrineholm gick samma öde till mötes som musiklivet i Nyköping, där två musikhus på kort tid stängdes ner.
– Vi ska försöka organisera oss. Unite and fight, säger hon.
Eftersom musiklivet i Katrineholm verkar vara på dekis känns det extra speciellt att återvända till musikhuset Inferno senare på kvällen, efter alla dessa år. För kanske kan jag få vara med om att få se det blomstra igen. Åtminstone om Linda Gustafsson får som hon vill.
Läs även Christopher Paulstams personliga och starka text om hur musiken, folkbildningen och gemenskapen på Inferno räddade hans liv: Återkomsten till musikhuset.
