Från teatermannen Lennarth Olin kommer denna lyriska betraktelse av livet i Katrineholm
Om att bo i Katrineholms kommun
Över lycka är jag.
Gamla småfolk finns men bara bakom hälarna på Gösta.
Rabarberblad i regnet.
Där gick han med trasiga skor.
Hälkappa trasig.
Över järnets bana.
Såg hur Gösta sakta gick mot sjön.
Mor min mors mor.
Levde då.
Ej nu.
Varje en lever.
Äter sin gröt.
Skopan fångar vatten.
Kärlek är det namn jag behöver.
Slå inte krama.
Ge alla det du själv saknar.
Tvehågsenhet har inga vänner.
Gösta du var så långt borta.
Var vaken ofta.
Slit bort mig från stolen led mig in i människors liv.
Gör alla fria.
Även med trasiga skor.
Det händer att jag riskerar att möta mig själv
Katrineholm är så litet.
Skrivet av Lennarth Olin. Fotot ur eget arkiv.
