Sommaren 1978 firande jag jul i La Paloma, en by vid havet i Uruguay. Våra värdar berättade roliga historier om broderfolket i Argentina. Historier som mycket påminner om de vi kallar Norgehistorier och norrmännen kallar Sverigehistorier, som till exempel den om att Jesus inte föddes i Sverige eftersom det inte gick att hitta en jungfru här.
Trakten läser
Slättland, roman av Federico Falco, översatt av Djordje Zarkovic, Aska Förlag 2022.
Historien i Uruguay om grannarna var att argentinare är italienare, som talar spanska, men tror att de är engelsmän. Skämtet mellan broderfolk ger en extra dimension när jag läser Slättland av Federico Falco. Denne spansktalande argentinare med anfäder och anmödrar från italienska Piemonte låter trädgårdsodling läka själen. I ”Los llanos” besvarar författaren den eviga frågan: ”Vad är meningen med livet?”
Men inga spoilers från mig. Slättland är en argentinsk släktkrönika som börjar med en italiensk utvandrare. Jagets morfars far, Juan, flyr västerut från alplandskapet Piemonte för att överleva första världskriget. Han anländer till Buenos Aires, beger sig till Cabrera där det finns hur mycket odlingsbar mark som helst. Cabrera ligger 298 meter över havet, 60 mil väster om huvudstaden. Terrängen är platt och antalet invånare är drygt 10 000; ungefär som Härjedalen. Juan är en av många som flyr ett överbefolkat krigshärjat Europa. För honom finns ingen återvändo.
Författaren, barnbarnsbarnet begriper inte hur alla andra i Cabrera kan leva sina liv så fridfullt, hur det kommer sig att de inte kvävs av stäppen. Att Federico Falco är väl bekant med behovet på en liten ort, där inget händer, att kunna ta sig osedd från ett ställe till ett annat framgår av anteckningen på sidan 54:
”Ljuvlig dag. Svalt och fuktigt efter regnet. På eftermiddagen cyklar jag in till byn. Jag tar bakomvägen dit, den med ödehuset och den fyrkantiga skogen.”
Hjälten, flyr Cabrera och flyttar till Buenos Aires för att kunna leva ett liv som författare och visa sin kärlek till män. Där faller tillvaron sönder och för honom finns ingen återvändo till hembygden.
Övergiven av en partner flyr författaren till bondhålan Zapiola i slättlandskapet sydväst om huvudstaden. Orten är precis som Cabrera glest befolkad. Den högsta punkten i närheten är 46 meter över havet, den varmaste månaden är januari med en medeltemperatur på 24 grader och den kallaste är juni med en medeltemperatur på sex grader. Luftfuktigheten är hög och trädgårdsodling är målet med vistelsen. Den kräver hjältens fulla uppmärksamhet. Författaren läker i det tysta. Han antecknar det som händer. Det blir en sparsmakad berättelse, med vackra överraskande formuleringar som på sidan 43:
”Det kommer inte att komma en droppe, tänker jag.
Det är bara att vänta, säger Luiso. Med lite tur så…
Vi får se, säger jag.
Vi får se, säger han.
Till slut kommer det inget regn.”
”Slättland” är en makalös berättelse, som innehåller allt, 220 sidor kort! Det är handfast skrivet och lätt att begripa. De litterära referenserna sitter som en smäck utan att vara högtravande och konstruerade. Den första boken av Federico Falco som ges ut på svenska är en berättelse om hur man överlever en käftsmäll och det ska väl räcka för ett Nobelpris?
