“Hon kommer ihåg att idag är det söndag, vilket sex dagar av sju inte stämmer.“
Trakten läser
Simmarna, av Jullie Otsuka, Albert Bonniers förlag, 2023.
Kortrecensionen:
Du har förmodligen aldrig läst något som liknar denna.
För mig är det argument nog att plocka upp den!
Lite längre:
Alice är på väg in i demens. Varje dag simmar hon i en underjordisk simhall tillsammans med hr-chefer, konstnärer, arbetslösa, akademiker och reklamare i simkläder och badmössor. Men verkligheten glider undan från henne.
Den korta romanen (176 sidor i svensk översättning) är uppdelad i fem distinkta sektioner, nästan noveller. I den andra glider verkligheten; inte bara för Alice utan för alla i simhallen, när en spricka upptäcks. Under detta träder boken in i ett tillstånd som minner om vissa av John Ajvide Lindqvists böcker.
… för att i den tredje bli mer traditionell med Alice i tydlig huvudroll.
I fjärde avsnittet följer en underhållande och tragisk skildring av vinstdriven vård och i sista delen möter vi Alice dotter, författaren som förstås är den som ger röst till Alice. Det är lätt att tro att det är en självupplevd skildring och hela gestaltningen är Julies bearbetning av en förälder.
Det är långa korta sidor där mycket hinns med. Djupa personporträtt, ett rikt galleri bifigurer, visdom om vänskap, sammanhang och samhälle, intressant handling, ett par skopor magisk realism, en rolig och allvarlig känga till kommersiell äldrevård och ett för ändamålet perfekt språk (och översättning).
Till sist skalar Otsuka ned världen och livet: Från kollektivet i simhallen i början, till en individ som vars minnen tynar bort. Går det att hålla samman en människas identitet med journaler och andras minnen?
Detta är en (bitter)ljuvlig bok som alla (utom de som endast kan läsa splatterromaner) kommer att älska! En av de (om inte den) bästa jag läst 2023!
