Trakten läser
Lennon och jag, av Elin Karlsson, Idus förlag 2023
Elin Karlssons Lennon och jag har ett barnperspektiv och vänder sig till mellanåldern. Sonny ska få en lillasyster och flyttar med sin mamma från Växjö hem till hennes kille Micke i fiktiva Broboda, en timmes bilväg från Växjö. I Broboda är inte allt obekant eftersom Micke bor granne med favoritkusinen Lennon och moster Mimmi. Här börjar tolvårige Sonnys nya liv.
Karaktärerna är nyanserade och berättelsen visar att vi ofta vet lite om våra grannar och kamrater. Ett tema är barns och vuxnas hantering av en osanning som har upprepats så länge att den har blivit sann. Ett annat tema är att vuxna inte alltid ser, förstår eller lyssnar på barn. Vad händer i en skola där maktlösa barn inte får samtala på lika villkor med lärarna?
Extra underhållande är det att Elin Karlsson lyfter fram fotografering som en del av spänningen. I Broboda har grannen ett konstigt rum i källaren där han framkallar fotografier och hänger dem på tork. Sonny och Lennon får upptäcka att det måste vara mörkt när bilderna framkallas. Det är därför som grannens källarfönster är täckta. Fotografering och framkallning är lika centralt i Elin Karlssons berättelse som i Ia Genbergs Söta fredag utgiven 2012 på Weylers förlag. Det kan inte heller enbart vara slumpen att Karlsson är Nybrobaserad precis som den riksbekanta nördbutiken Foto och atelje?
Författaren ryggar inte för obehagliga ämnen som ohörsamma vuxna, mobbande jämnåriga och främlingsfientlighet. I Karlssons Broboda vimlar det också av alternativa fakta. Berättelsen läses därför med fördel av barn och vuxna tillsammans.
Jag tycker att Elin Karlsson har lyckats levandegöra otryggheten i Sonnys vardag där vuxna har förutfattade meningar om vad som har hänt. Det är orättvist att inte bli lyssnad på och plågsamt för barn att möta en vuxenvärld som är ointresserad av sanning och skilda perspektiv.
