Trakten läser
Travels with Charley/Resa med Charley – för att upptäcka Amerika, av John Steinbeck, översatt av Pelle Fritz-Crone, Albert Bonniers förlag, 1963.
John Steinbeck, född 1902 i Kalifornien och död 1968 i New York, tilldelades Nobelpriset i litteratur 1962 med motiveringen:
”för hans på en gång realistiska och fantasifulla berättarkonst, utmärkt av medkännande humor och social skarpsyn”.
Steinbecks Resa med Charley är fylld med beskrivningar av möten och platser i Amerika. I denna berättelse om att vara på luffen i en husbil, med hunden Charley som enda ressällskap, får läsaren också ta del av chaufförens funderingar. En söndag bevistar han en särskilt minnesvärd gudstjänst i New England. Predikanten ger till Steinbecks belåtenhet församlingens synder välförtjänt uppmärksamhet. På sidan 71 funderas det:
”It is our practice now, at least in the large cities, to find from our psychiatric priesthood that our sins aren’t really sins at all but accidents that are set in motion by forces beyond our control. There was no such nonsense in this church. The minister, a man of iron with tool-steel eyes and a delivery like a pneumatic drill, opened up with prayer and reassured us that we were a pretty sorry lot. And he was right…… spoke of hell as an expert, not the mush-mush hell of these soft days…..He put my sins in a new perspective. Whereas they had been small and mean and nasty and best forgotten, this minister gave them some size and bloom and dignity…I wasn’t a naughty child but a first-rate sinner…”
Färden tar inte slut även om Steinbeck återvänder hem till New York efter att ha rest genom 40 stater inklusive ett stopp i Salinas. Jag kan efteråt suga på berättarens karameller, som till exempel varför utvandrare aldrig kan bli hemvändare. Igenkännande läser jag också om begreppet Stan. Här där jag bor i innerskärgården är Stan förstås huvudstaden Stockholm, men det är ett snävt Nollåttaperspektiv. Stan är Östersund i Jämtland och på Öland är Kalmar Stan och för Steinbeck var Stan San Fransisco, under uppväxten i Salinas, på sidan 171 står det:
”When I was a child growing up in Salinas we called San Fransisco ‘the City’”
Vad kan då återstå att skriva om en bok från 1962 av Nobelpristagaren John Steinbeck, allt är väl redan formulerat? Travels with Charley är tidlös. Steinbeck är lika aktuell i dag som han var för 60 år sedan. Mina förväntningar på Resa med Charley – för att upptäcka Amerika var höga och jag blev inte besviken. Resan med Charley genom Steinbecks älskade Amerika levererar. Det gör nog förresten alla hans böcker, men jag tänker inte rangordna dem.
Rekommenderad läsning för alla, men inte minst som sällskap för upptäcksresande, liftare, Interrailare, luffare, husbilare och båtfarare. Steinbecks 238 sidor långa husbilsresa är en kärleksfull berättelse med glimten i ögat. Det är en sann hund- och människoväns funderingar som möter läsaren.
