/

Hadley gör tidlös 60-tals-Austen

Trakten läser
Fri kärlek, roman av Tessa Hadley, Wahlström och Widstrand, 2022. Free love, engelsk utgåva, Vintage Publishing, 2022.

Hilary Mantel hyllar Free Love. Kate Atkinson har utnämnt Hadley till sin favoritförfattare. Marian Keys säger ”Honest to God, I utterly LOVED this book!!!!!” (Ja, med fem utropstecken.) Kan man bli annat än intresserad!?

Det är London 1967. Phyllis bor längs en cul-de-sac och maken jobbar på Foreign Office. Paret har två välartade barn. Och ja, det är raka klänningar, tuperat hår, gin and tonic – det är nästan överlastat med tidsmarkörer.

Men läsaren kastas snart vidare: En tjugonågonting-son till parets vänner besöker, Phyllis kysser honom och snart har hon flyttat från man och barn i förortsidyllen till kollektivt boende i Londons sunkigare kvarter.

Free love, eller Fri kärlek som den heter i översättning.

Jag är långt från att vara en Austen-kännare, men tidigt i läsningen associerade jag till Jane Austen. Jag har försökt sätta fingret på det och googlat en del, utan att komma längre än att Hadley forskar och undervisar om Austen, och NPR säger att Hadley ”explicit omfamnar Austen som litterär modell” utan argument.

Min närmaste analys handlar om den psykologiska blicken på människorna och samtida analysen av verkligheten, där bägge skärskådar och förstår allt exakt; tillvaron kan alltid förklaras och allt existerar i sammanhang.

Närmast paradoxalt öppnar detta för en djup humanism: Med den allvetarsynen kan vi inte annat än att sympatisera med alla? För alla är vi offer och alla är vi förövare. Alla karaktärerna dras med brister – det är nästan definitionen att vara människa? Men därmed är vi alla värda varandras empati.

Sedan är jag övertygad att Hadley även bygger tematik, handling, språk, karaktärer, miljöbeskrivningar på ett austenskt sätt, men det är mer en känsla än något jag kan argumentera för.

I min läsning är detta en stor bok. Den kan läsas som en skildring av tiden, platsen och tidsandan: dess hopp och löften om en bättre värld. Den kan också läsas som ett tidlöst porträtt av att söka sig själv och livet: att vi bör göra det, men att det kommer att kosta.

Avslutar med ett citat att lägga på minnet:
”There is no safe threshold for gaining experience into life”


Köp Davids egen samhällsanalyserande satiriska roman här (den är superbra).

David Armini

Född 1973 i Göteborg, och uppvuxen i Tanzania och på Gotland. Yrkeslivet har varit som entreprenör och matematiker – åter i Göteborg – men också i Norge och Indien.