Trakten läser
Gula gatan, av Veza Canetti, Forum 2007.
Gula gatan är en skildring från Leopoldstats judiska kvarter i Wien där författaren Veza Canetti växte upp under tidigt 1900-tal. Huvudpersonen i romanen är Gula gatan ett mikrokosmos, mellan två världskrig, befolkat av fattiga affärsidkare, hantverkare, tjänstehjon, makar och barn. I denna postumt utgivna roman beskriver författaren sina grannars karga tillvaro. Eländet styrs av ett monster, ett odjur och en tiger. Det är några förslagna tyranner som håller i taktpinnen över ännu mer nödställda medmänniskor, som obönhörligt trampar på i sina ekorrhjul. Veza Canetti berättar insiktsfullt om oacceptabla förhållanden utan laddade värdeord. Hon beskriver rädslor, seder och bruk som garanterade överlevnad där och då. De som bor vid Gula gatan kommer bara därifrån i en kista.
Men det är berättarlust som lotsar läsaren genom denna böljande stadsdel. Läsningen är lättsam när Canetti oförställt och närgånget skildrar olidliga livsöden.
Veza Canetti och maken nobelpristagaren Elias Canetti flydde i sista stund från det av Hitler annekterade Österrike. Exilromanen The Tortoises avslutade hon kort efter makarnas ankomst till England 1939. Där berättas historien om hur några judar i huvudstaden försöker gå under radarn efter Hitlers inmarsch våren 1938 fram till Kristallnatten i november samma år. Ett par lyckas fly, men skuldkänslorna gör överlevarna modlösa. Jag ser fram emot att läsa den och hoppas på att något svenskt förlag översätter den till svenska.
Veza Canetti, föddes 1897 i Wien och på Ferdinandstrasse, förebilden till Gula gatan. Denna österrikiska författare debuterade redan 1932, men som maka till nobelpristagaren Elias Canetti var hon framförallt hustru fram till sin död 1963. Hennes litterära produktion publicerads av maken postumt på 1990-talet.
