Swinging baby Katrineholm

Svängigt vinnarbidrag till Traktens kulturnattsnummer signerat Linda Hellberg. Juryns motivering:

”Ett självklart vinnarbidrag, helt i Traktens anda: Välskrivet, smart, roligt, personligt och med en historisk utblick som kopplas till nuet. Under ytan, som bordun, finns dessutom förslag till förändring som främjar frihet och en friskare framtid. Grattis Linda!”

Med två småbarn tar jag kanske inte del av precis allt som Katrineholms fantastiska kulturnatt har att erbjuda, men babyrave får man inte missa. Bara namnet fångar ju ens uppmärksamhet och ger associationer som kanske inte alltid är helt barnvänliga.

Människorna vi möter på vägen dit är i de flesta fall totalt ovetande om all denna barnsliga dekadens som pågår i höjd med deras fötter. På utsidan skvallrar bara en strandflagga om begivenheterna. Men vi stövlar in, glada i hågen och redo att släppa loss.

Där inne möts vi av en upplevelse för flera sinnen, en flourescerande färgexplosion av väggdekorationer, blinkande lampor och explosiva rytmer inbjuder till att släppa loss. Vissa av oss greppar tag i en regnbågsflagga, delar av sällskapet ser till att få kinderna målande i passande färg, en uppstoppad Minion rycks med i farten och allt är precis sådär galet fantastiskt som det låter.

En timme som innehöll alla de klassiska elementen av en utekväll:

• När man kommer lite för tidigt och det är för få människor där för att man riktigt ska våga sig upp på dansgolvet, men man gör det ändå och rör sig lite lagom självmedvetet med ett stelt leende klistrat på läpparna. Pappan bredvid mig sa att det hela påminde honom om ett dansgolv på ett bröllop, lite för tidigt på kvällen.
• När man dansat och svettats ett tag och behöver bättra på sminkningen lite…eller som i detta fall skaffa sig en flourescerande ansiktsmålning.
• Baren blir samlingsplatsen för vätskepåfyllning, även om den i detta fall mer bokstavligen kunde benämnas vattenhål.
• Någonstans mitt i tar tröttheten överhanden och en av de mest entusiastiska dansarna däckar på en soffa i ett hörn.
• De klassiska hitsen drar alla till dansgolvet. Skillnaden här är att hitsen består av Pippi Långstrump, Imse vimse spindel och allt med Babblarna.

Och detta helt utan kvart i två-ragg! Bara glädjen och inget av ångesten. Någonstans mitt i känner jag att varför anordnas det inte fler dagdiscon även för vuxna? Visst, jag har hört talas om lunchdisco. För sisådär 10 år sen gick det faktiskt att dansa-luncha på Kulturhuset Ängeln, men sen dess har det, vad jag vet, inte funnits något liknande här i Katrineholm.

Och detta helt utan kvart i två-ragg!

Jag tror att de flesta människor, även de som inte är intresserade av kroglivet, mår bra av att släppa loss och röra sig spontant tillsammans, helt utan regler. Kanske är detta särskilt sant mitt på dagen, utan annan stimulantia än en kaffe i kroppen. Det skulle vara en väl investerad friskvårdstimme för de flesta arbetsgivare att bjuda in till en lunchtimme där medarbetarna får glömma arbetsuppgifterna och röra på kroppen helt prestigelöst och utan den ängslighet som sammanhang där vi förväntas vara attraktiva för det motsatta könet per automatik skapar.

På 60-talet var diskoteken en del av den kulturella revolutionen i London och det pratades om ”swinging London”. När gammal och ung dansar tillsammans på Katrineholms kulturnatt är revolutionen kanske långt därifrån, men vi dansar bort novembermörkret och kommer ut uppfyllda av energi och lyckliga långt in i hela kroppen.

Tillsammans skapar vi swinging Katrineholm!

Lyssna gärna på Radio Sörmlands inslag från evenemanget!