Våra stadsmiljöer är per definition krockar, eller hur? Vandra genom vilken mellanstor stad som helst och betrakta huskropparna som smällt in i varandra. Ibland är det organiska möten, andra gånger skär det sig mellan stilar och traditioner. Frigörs energi i krockarna? Eller skapas frustration och obehag? Från Elin ML kommer en poetisk betraktelse på temat.
Innan alltihop var frid
Allt låg utsträckt under ljuvliga ögonlock
Inuti alltihop störs friden
Där saknas takt och känsla
Alltihop är ett påhitt
av någon som måste expandera
Efter alltihop kommer sirligheten tillbaka
utsträckt under ljuvliga ögonlock
Såhär säger Elin själv om sina dikter:
Jag är arkitekt och skriver om arkitektur. Mina texter är iakttagelser av sånt som känns roligt, intressant, härligt, sorgligt och obekvämt i hus och miljöer runt omkring oss. Just den här texten handlar om två huskroppar som fogats samman i ett möte som inte blev så bra.
Fotot av Uppsala stadsbibliotek är taget av Axel Hellby. Fungerar mötet eller blir det en krock?
